Det här är till er alla som kämpar med dieter. Som inte är nöjda med vad ni ser i spegeln. Som ligger hemma och har ångest över att ni borde vara på gymmet för att kroppen ska duga på stranden i sommar.
Jag minns hur det var förr. Jag minns hur jag kunde prata med kompisar på ett väldigt nedsättande sätt om min kropp.
Nästan som om min kropp var en tredje person i rummet.
Nej, usch titta vilka äckliga lår.
Vilken plufsig mage!
Dålig hy.
Jag undrar: vilken människa i hela världen mår bra av att höra det där? Om du satt och sa det till någon annan: skulle den personen må bra?
Nej. Sjävklart klart inte.
Då över till nästa fråga: tror du att du mår bättre av det?
Tror du att låren tänker ”jaha, det kommer meddelanden från hjärnan om att vi är äckliga, bäst att vi ser till att göra någonting åt det”. Nej.
Låren behöver kärlek för att ha en förutsättning att kunna må bra. Hela din kropp behöver kärlek för att må bra. Alla människor behöver kärlek för att må bra.
Men det hjälper inte att tusentals människor står och skriker att din kropp är perfekt och underbar precis som den är. DU måste tycka det. Du måste ge dig själv den där kärleken.
Om du levt med samma negativa kroppsuppfattning som jag har haft så har du förmodligen pendlat i vikt. Du har bestämt dig för att nu jävlar ska du gå ner. Du har gjort det för att du känner dig äcklad av din kropp. Och för att straffa den för att den ser ut som den gör har du satt dig själv på någon deppig diet. Räknat poäng och ätit mindre. Fastat halva dagarna. Pulversoppor. Ångest över ett litet äpple för mycket.
Så har du gått ner.
Och sen har du gått upp igen. Säkerligen lite extra också, bara för det. Så är du lika ”äcklig” igen.
Varför? För du har inte förändrat din egen kroppsuppfattning. För även om låren är lite smalare så är rumpan för platt. Eller så är det fel på någonting annat. Alltid är det någonting.
Tänk att i stället börja i den andra änden? Börja älska det som redan finns där. Ta hand om din kropp. Inte ta hand om som i att raka dig i all hast. Nu pratar jag om någonting helt annat. Rör vid din kropp! Gör det på ett kärleksfullt sätt. Lyssna på den! Prata med den! Och nej du behöver inte göra det högt som om du vore någon annan galen människa inne i badrummet. Skicka fina tankar. Meddela att du accepterar den. Känns det inte trovärdigt när du säger det? Säg det ändå. Säg det tills du tror det.
Nu kanske du tänker ”det är lätt att tänka för dig som inte har min mage”. App, app, app! Lägg av.
Lägg bara av.
Hur var det när vi föddes? Låg alla barn där på bb och någons bebis mage var så mycket mer värd än någon annans? Var det så? Nej. Så var det inte. Din mage är värd precis lika mycket kärlek som min. Och min är lika mycket värd som någon underklädesmodells. Det är så. Lyssna noga nu för det här är ett fruktansvärt viktigt budskap: Alla magar är värda precis lika mycket kärlek.
Var tacksam och glad över allting som fungerar. Ögonen, matsmältningen, hjärnan, öronen, njurarna, skelettet. Det är ju fan otroligt. Din kropp ÄR otrolig.
Visa det i handlingar. Köp aldrig ett för litet plagg. Släng smaljeansen i garderoben. Ha på dig sånt som du är bekväm och känner dig vacker i.
Ställ dig upp och börja känna in din kropp. Fråga vad den behöver. Lär känna dina muskler, hur kan du komma i kontakt med dem? Vilka muskler mår bra av att sträckas ut? Andas. Herregud det är så himla viktigt. Andas! Ta djupa andetag hela vägen ner i magen.
Dansa! Spring! Försök stå på händer!
Var i kontakt med dig själv. Koncentrera dig på att älska. Inte att klanka ner. Inte klaga.
Din kropp är inte en tredje person. Den är du. Och den hör precis allt vad du säger och tänker.
Ta hand om den. Acceptera den. Älska den.
Låt Beach 2015 börja här.
Den här texten är skriven av Zandra Lundberg, gilla gärna på Facebook.
