Aktivitetscoachen Monica på äldreboendet Villa magnolia, i Stockholm, brinner för att skapa en meningsfull tillvaro på ålderdomshemmet.
Nu blir hennes insats för de äldre film.
Newsner har tidigare berättat om äldreboendets glada upptåg i vardagen. Om allt från skönhetssalongen dit de äldre kan gå för att fixa håret, ta en drink och snacka lite skit med kompisarna till hästen Akilles som gör de äldre sällskap och om dagarna och om de glada dagarna i pulkabacken.
På Villa Magnolia är ingen dag den andra lik. Och en stor anledning till det är den passionerade aktivitetscoachen Monica Lyander som brinner för att skapa en meningsfull tillvaro för de äldre.
Och nu ska livet på boendet bli film, det berättar Stiftelsen Stora Sköndal i ett inlägg på sociala medier.
I filmen får vi följa aktivitetscoachen Monica och hennes vardag med ”oldiesarna” som hon kallar dem. En film fylld av livsglädje men också om svåra avsked i livets slutskede.
”Sade nej flera gånger”
Monica Lyander var först skeptisk att att göra en film om hennes arbete, men lät sig snart övertalas av både vänner och familj.
– Jag sade nej flera gånger. Jag har aldrig varit en person som gillar att stå i centrum. Jag älskar att vara på mitt jobb och med alla människor där, men jag har aldrig haft någon ambition att det ska synas offentligt, säger Monica Lyander till Newsner och tillägger:
– Men sedan sa vänner och familj att mitt jobb kanske kan inspirera andra, Inte minst de som sitter och bestämmer. Filmen kanske kan göra så att de ändrar sin inställning till äldreomsorgen och tar sitt ansvar för att se till att man i första hand skall prioritera den friska i människan. Självklart är omvårdnad och mediciner också jätteviktigt men om man tar fram glädjen och känslan av att ha en menig med att stiga upp på morgonen, ha något att se framemot, så vet jag att man inte behöver lika mycket mediciner och omvårdnad. Allt handlar om att bli sedd.
”Så stolt över den här filmen”
Med tiden har Monica förlikats med att det faktiskt kommer att bli en film.
– Det känns skitläskigt, men Gustav som filmat och Åsa som har regisserat har verkligen gjort ett fantastiskt jobb. ”Oldiesarna” är prio ett, så kan den här filmen bidra till att det blir bättre för dem så är ju det fantastiskt, säger Monica.
I filmen får vi även följa 99-åriga Ella, som genom åren fått ett starkt band till Monica. I filmen tvingas Ella amputera sitt ben och när hennes hälsa försämras, anordnar Monica ett stort firande för Ellas 100-årsdag och tar henne tillbaka till byn där hon växte upp.
– Man kan säga att jag och Ella är filmens huvudrollsinnehavare och jag hade önskat att hon hade fått uppleva den här filmen. För tyvärr så är det så, att många som syns i filmen inte är med oss längre, säger Monica och ber om ursäkt för att hon blir ledsen.
Hon tillägger:
– Men summa summarum så är jag så himla stolt över den här filmen. De har skildrat mitt jobb och alla som är där så himla fint, vi är oss själva till 120 procent och det är fantastiskt att ha med sig.
Fastnade för Monica Lyanders driv
Åsa Ekman, på Film and Tell, har regisserat filmen. För Newsner berättar hon om hur filmen kom till.
– Vi är flera regissörer som har egna erfarenheter av att ha anhöriga på ålderdomshem och funderade över vad den anställda kan göra för den enskilda individen, säger hon till Newsner och tillägger:
– Man har väl kanske träffat på personal som inte tycker att deras jobb är jättekul, eller personer som inte trivs på boendet. Och en kollega till mig började fundera mycket på hur vi skulle kunna göra en dokumentär om det här.
Efter månader och åter månader av research kom de i kontakt med Monica Lyander som till en början inte alls ville vara med på film.
– Men jag var där en måndag morgon och hade så himla kul. Jag kände att jag älskade de här människorna och att jag bara måste få vara med dem och göra film av det här, säger Åsa till Newsner.
Efter ytterligare månader av research och insamlande av material började de filma det som kom att bli dokumentärfilmen ”Leva tills jag dör”.
”Måste få ta till vara på hela livet”
Film and Tell vill lyfta samhällsfrågor och i samband med att filmen släpps kommer de att göra flera workshops på temat. UR kommer dessutom att släppa flera kortfilmer på material som filmades under tiden långfilmen spelade in.
– UR gjorde en förstudie för att se om det fanns pedagogiska behov av filmerna. De såg att det behövdes dokumentärer för att studenterna skulle kunna möta verkligheten genom en filmupplevelse. De såg just behovet av att lyfta den psykosociala delen av arbetet med äldre, berättar Åsa.
På frågan om det är något särskilt som hon tagit med sig av inspelningen på äldreboendet, svarar hon:
– Det är fånigt att ens behöva säga det, men vi är verkligen de människor vi är, ända till livets slut och idag är det så lätt att missa det. De äldre i samhället får ju inte så stor plats. Och man måste få ta till vara på hela livet, säger Åsa.
Då har ”Leva tills jag dör” premiär
Redan nu till helgen den 11-13 mars kommer filmen ”Leva tills jag dör” visas på Tempo Documentary Award 2022.
Till hösten går filmen upp på bioduken och senare i år kommer den också att sändas på tv.
