När Lena Hansson Dijnér gick i pension blev kalendern plötsligt tom och hon kände sig inte behövd.
När ett Facebookinlägg från Svenska Djurambulansen dök upp i flödet förändrades allt och idag jobbar hon ideellt med att rädda djur i knipa.
För drygt två år sedan gick 68-åriga Lena Hansson Dijnér i pension. Då hade hon jobbat ett helt liv inom rekrytering , senast på ICA-gruppen.
Men även om det var skönt att gå i pension så kände hon att det var någonting som fattades i livet. Ingen behövde längre hennes kompetens.
– Jag gick i pension när jag var 65 och ett halvt. Mycket på grund av pandemin. Jag hade egentligen tänkt jobba till att jag fyllde 67. Men med det jobbet jag hade så blev jag sittande hemma och helt plötsligt var det inga fysiska möten. Sedan hade jag två vänner som gick bort inom loppet av ett år och då kände jag att det fick räcka, säger Lena till Newsner.
Inlägget som förändrade allt
Trots att Lena hade familj, barnbarn och tre katter som tog hennes tid så var det inte tillräckligt. Lena var varken trött eller kände sig speciellt gammal och den där känslan av att inte känna sig behövd gnagde i henne.
– Min storasyster uttryckte det som så att helt plötsligt så är man ingen. Och det är en läskig tanke, ska jag inte vara någons längre?
Men plötsligt fick Lena syn på kompisen Marie-Louises inlägg på Facebook från sitt volontärsuppdrag inom Svenska Djurambulansen. Ett inlägg som förändrade allt.
– Marie-Louise berättade för mig att hon börjat köra för Svenska Djurambulansen och då blev jag väldigt inspirerad och sa att jag var intresserad. Hon blev jätteglad och tyckte att jag skulle söka, berättar Lena.
Svenska Djurambulansen startades 2008 i Göteborg av en man som hette William Wright.
”På väg till jobbet en morgon såg han en påkörd katt längs med vägen. Djurvän som han är, stannade han och upptäckte att katten fortfarande levde. Han ringde då runt till olika instanser men fann ingen som kunde hjälpa den döende katten så han körde själv katten till en klinik som gick med på att behandla den för sina skador”, skriver Svenska Djurambulansen på sin hemsida.
Efter det bestämde sig William för att starta djurambulansen och hjälpa skadade djur.
William började ta emot och köra skadade djur till veterinärer och djursjukhus och när ryktet spred sig ville fler människor ansluta till verksamheten och 2011 kunde en filial starta upp i Stockholm.
Lena blev volontär för Svenska Djurambulansen
Lena tog sig en funderare och bestämde sig till slut för att ansöka och efter flera månader av utbildning var Lena äntligen en i gänget på djurambulansen i Västra Götaland.
Jobbet på djurambulansen är allt annat än det hon gjort tidigare i sitt yrkesliv, och det är det hon uppskattar med jobbet.
– Vi vet aldrig vad som händer och ingen dag är den andra lik. Det är otroligt givande. Att det inte liknar det jag har gjort förut är bara roligt, det är en känsla av att jag klarar av det här också, säger Lena.
Enligt Lena möter hon många olika djur som på något sätt behöver hjälp.
Det kan vara allt från husdjur som hundar och katter, men även småvilt som ekorrar och igelkottar.
– Många djurägare blir tagna på sängen när deras husdjur insjuknar. Då finns vi där och kan underlätta både för djur och människa, förklarar Lena.
Att möta människor i sorg är ingen lätt uppgift, men Lena menar att det viktigaste med jobbet är att skapa trygghet och behålla lugnet.
– Det gäller att behålla ett lugn, både inför djurägaren och djuret. Sympatisera med djuret och djurägaren och visa att vi tar dem och deras sorg på allvar, säger Lena.
Lenas råd till pensionärer
Att vara volontär inom Svenska Djurambulansen har gett Lena mycket och hennes råd till andra som ska gå i pension är att tänka till lite innan så inte den tomma kalendern kommer som en chock.
– Fundera på vad du vill göra med din tid, det är jätteskönt att slippa ställa klockan. Men det känns också bra att ha ett sammanhang där man känner sig behövd. Det upphör väldigt plötsligt när man går i pension och det tror jag att man behöver vara lite förberedd på.
Lena tillägger:
– Att vara ledig under en begränsad tid är en annan sak, då passar man på att njuta och vara så slö man bara kan. Men att vara slö jämt är inte roligt, man får ingenting gjort. Ibland kan det faktiskt vara skönt att titta i kalendern och se att man har saker att göra.
”Ålder är bara en siffra”
Om man känner att livet som pensionär skrämmer en lite, är Lenas tips att söka sig till volontärarbete.
– Det finns så himla mycket volontärarbeten man kan göra och man kan lägga det på en nivå som känns bra för en själv. Det är egentligen ett privilegium, att kunna styra tiden på sitt sätt. Det är ersättningen man får tillbaka efter all tid man lagt ner under sitt yrkesliv.
Hon tillägger:
– Man blir inte äldre än vad man gör sig, så är det. Använd huvudet så länge du kan. Även om man inte är lika alert i kroppen längre så fungerar ju allt. Det är viktigt att inte känna sig förbrukad och det finns sammanhang där folk uppskattar dig. Det är en del av våra grundläggande behov av känna oss behövda och vara en del av ett sammanhang. Så man behöver inte begränsa sig, ålder är bara en siffra på ett papper egentligen, avslutar Lena till Newsner.
