Ett möte med tungt kriminella på anstalten Hall och en pandemi förändrade den före detta polisen Michael Lundhs liv.
Idag föreläser han inte bara om mod utan underhåller också landets pensionärer med både sång och dans.
–Jag ville sjunga och sprida glädje helt enkelt och nu får jag göra det, berättar Michael Lundh för Newsner.
65-årige Michael Lundh har arbetat inom Norrmlamspolisen som piketpolis och senare som ungdomspolis.
I flera år var han dessutom rådgivare till regeringen i frågor som rör ungdomskriminalitet och integration och blev senare styrelsemedlem i stiftelsen Expo.
Det blev hela 26 år i trogen tjänst innan han tackade för sig.
Efter åren som polis började Michael skriva böcker och hålla föreläsningar om mod. Men efter ett möte med intagna på anstalten Hall såddes ett frö om ytterligare en ny bana i livet.
– När jag träffade dessa tungt kriminella bad jag dem att skriva ner vad de var mest rädda för på en lapp. När jag samlade in lapparna insåg jag att flera skrivit ned samma rädsla som jag har, att ställa sig på en scen och sjunga inför andra människor, berättar Michael Lundh för Newsner.
På vägen därifrån synade Michael sig själv.
– Jag har aldrig varit rädd för buset på våra gator, men däremot för att sjunga. Så tänkte jag att jag, som faktiskt jobbar med att möta rädslor, måste göra någonting åt min egen, säger Michael till Newsner och tillägger:
– Jag fick betyg 1 i musik, alltså det lägsta. Det gjorde att jag inte sjöng på över 50 år. Men när jag åkte från Hall bestämde jag mig för att jag inte kunde leva så längre.
Michael är inte någon som bara sitter och väntar på att någonting ska hända. Han tog omgående kontakt med en sångpedagog och började sjunga kontinuerligt.
Coronapandemin förändrade allt i Michael Lundhs liv
När coronapandemin slog till med full kraft i vårt avlånga land drabbades Michael, precis som många andra hårt ekonomiskt.
– Jag hamnade i samma kriskarusell som många andra. Mina föreläsningar var fullbokade, men då förlorade jag alla jobb. Precis alla.
Men efter en del eftertanke fick han en idé.
– I mitt hus i Sundbyberg har dem Seniorträffar. Så jag hörde av mig till dem och sade att jag har en idé och frågade om det skulle gå bra att jag testade den på dem, berättar han för Newsner.
Michael tog hissen ned med en liten ljudanläggning och där växte ”Den sjungande polisen” fram.
Idag är Michaels föreläsningar fyllda med sång och musik. Han ger ett exempel.
– En som var med mig väldigt ofta när jag arbetade var Leif GW Persson. Då brukar jag fråga om folk vet vad jag och GW har gemensamt. Då säger folk oftast vin, jakt och böcker. Det har vi i och för sig gemensamt, men det jag vill åt är andliga sånger. När jag berättat det så sjunger jag självklart ”Pärleporten”.
Sjunger och dansar för hundratals seniorer
De senaste året har Michael åkt runt som ”Den sjungande polisen” och sjungit för hundratals seniorer iklädd både en gammal polisuniform från 60-talet och den batong han använde i tjänst.
–Ja, jag dirigerar med samma batong som jag slog buset med en gång i tiden, säger Michael och skrattar.
Men det är inte för intet som Michael sjunger gamla godingar och klär sig i en polisuniform av det äldre slaget.
– Det är ju faktiskt så att musik och dans sitter i trots att man kanske tappat mycket av sina minnen, säger Michael.
Han berättar ännu ett exempel.
– Jag har träffat många gamla polischefer när jag varit runt på äldreboende. På ett demensboende hade jag en före detta polischef framför mig. Till en början fick jag ingen kontakt men funderade över hur jag skulle kunna få det, så iklädd den här gamla poliskostymen och en sabel från 1926 sjöng jag nationalsången och då var det ett litet ögonblick av kontakt.
Tar en svängom med publiken
Oftast blir det inte bara sång, mellan varven vill publiken gärna ta sig en svängom också.
– Nyligen var jag på ett demensboende på Kungsholmen där det var många som ville dansa med den stilige polisen, bland annat en dam som var 92 år och det är klart att vi ska dansa.
Michael hoppas att han kan få fortsätta sjunga för fler seniorer, men också bredda publiken och underhålla andra målgrupper.
– Jag känner en sådan otrolig glädje när jag sjunger och det hoppas jag folk ser. När jag var liten drömde jag om att bli frälsningssoldat, en del av det var säkert den fina uniformen. Men också det där med att sjunga för människor som har det svårt. Jag ville sjunga och sprida glädje helt enkelt och nu får jag göra det, säger Michael och tillägger.
– Tänk att en piketpolis hade en liten pratstund med några hårt kriminella på Hall och det blev startskottet på ”Den sjungande polisen”. Ja, tänk att det bodde en Elvis i mig, avslutar han.
Det här är bara för underbart! Sprid gärna artikeln om du håller med.
