Det varnas för en ”ensamhetsepidemi”. Men det är i vissa faser av livet som ensamheten oftast slår till – och vad du tjänar är en av faktorerna som spelar in, enligt ny forskning.
I flera länder varnas för en ”epidemi av ensamhet” som påverkar både den psykiska hälsan och våra kroppar. Världshälsoorganisationen (WHO) klassar numera ensamhet som ett globalt hot mot folkhälsan, och forskning tyder på att ofrivillig ensamhet vara lika hälsovådligt som daglig rökning.
Ofta talas det om att isoleringen ökar på äldre dagar. Men ensamhetens utbredning verkar följa en u-formad kurva – den är som högst hos unga vuxna och hos äldre, medan den dippar i mitten av livet. Detta enligt en studie som utförts av forskare vid Northwestern university i Chicago, USA.
128 000 deltagare
De har analyserat nio studier där totalt 128 000 deltagare från 20 länder, däribland Sverige, följts under en längre tid för att se hur ensamhet förändras under livet och vilka faktorer som påverkar den.
Resultaten som publiceras i tidskriften Psycological Sciences visar att upplevd ensamhet bland annat var vanligare bland kvinnor, liksom hos dem med lägre inkomst och lägre utbildningsnivå.
Ensam trots kontakter
Att personer ”mitt i livet” har fler sociala kontakter, såsom att ha ett yrkesliv och att man får umgänge via sina barn, kan bidra till att de känner sig mindre ensamma, menar Eileen Graham, en av studieförfattarna.
Samtidigt är kopplingen mellan sociala kontakter och ensamhet komplex – du kan ha många sociala kontakter och ändå känna dig ensam, och tvärtom, påpekar forskarna.
Den nya forskningssammanställningen pekar på hur utbredd “ensamhetsepidemin” är globalt sett, menar de.
Samtliga studier som ingår gjordes före pandemin då forskning pekar på att ensamheten blev än mer utbredd.