
En del läkare uppmanar föräldrar att spara sina barns tänder. Detta då de kan vara en livräddande skatt om barnet utvecklar en potentiellt dödlig sjukdom när det växer upp.
2016 diagnostiserades 7-årige Jenson Wright med leukemi som härjade i 65 % av hans lilla kropp. Det var hans andra cancerdiagnos – när Jenson bara var fyra år hade han haft lymfom och leukemi – och eftersom två omgångar cellgiftsbehandling misslyckats höll hans föräldrar på att förlora hoppet om att deras pojke skulle överleva.
Enligt ett gammalt Facebook-inlägg som delades av hans mamma Carolyn förstörde cancern hans ”kropp som en löpeld, så snabbt att vi fruktade att resultatet skulle bli varje förälders mardröm”. Men så inträffade ett mirakel.
”En mamma i Texas gav Jenson en framtid samma dag som hennes barn föddes genom att donera sin navelsträng. En osjälvisk handling från en förälder till en annan”, skriver Carolyn om den stamcellsrika navelsträngen som den andra mamman sparade för framtida medicinska ändamål.
Blod från navelsträngen
Stamceller beskrivs av Mayo Clinic som speciella celler som ”förnyar sig själva”. Dessa friska celler kan också bli ”andra celler som gör olika saker i en process som kallas differentiering”. För att förtydliga ytterligare kan stamceller bli ”hjärnceller, hjärtmuskelceller, benceller eller andra celltyper”.
Bara fem dagar efter den banbrytande operationen började de nya friska cellerna från navelsträngsblodet att ta död på sjukdomen i Jenson.
”Det som inte längre behövdes av ett barn gav liv åt ett annat”, skriver Carolyn om stamcellstransplantationen.
År 2019 delade Carolyn ett annat inlägg på sociala medier där hon förklarade att läkarna sagt att ”Jenson är botad från cancer” och officiellt ”avförd från klinikens lista och inga ytterligare uppföljningar krävs”.
Jenson är nu en frisk 16-årig gymnasieelev.
Spara mjölktänder
Nu undersöker forskare hur en enkel mjölktand en dag kan rädda ett liv. Det är tanken bakom stamcellsbankning av tandpulpastamceller – ett alternativ som lovar föräldrar en biologisk försäkring mot framtida sjukdomar.
Enligt en rapport som publicerats i National Library of Medicine är ”stamceller från mänskliga exfolierade mjölktänder (SHED) de bästa kandidaterna för personlig cellbankning”, och ”de kan erhållas mindre invasivt i den naturliga processen”.
Men viktigast av allt är att eftersom det är donatorns egna celler finns det ingen risk för avstötning om de behövs för att behandla sjukdomar eller reparera skador. Istället för att slänga ett barns förlorade tand kan föräldrarna alltså skicka den till en stamcellsbank där den bevaras för eventuell framtida medicinsk användning.
Tillväxt av nya celler
Stamceller är kroppens råmaterial – celler som kan utvecklas till många olika celltyper. I mjölktänder finns en särskild typ av stamceller i tandpulpan som kallas mesenkymala stamceller (MSC). Dessa celler har potential att regenerera skadad vävnad, bilda nya celler och till och med reparera organ.
Till skillnad från embryonala stamceller, som är kontroversiella på grund av sitt ursprung, eller benmärgsstamceller, som kräver invasiva ingrepp, samlas dentala stamceller in på ett icke-invasivt sätt. Processen innebär att tanden förvaras under kontrollerade förhållanden, så att stamcellerna förblir livskraftiga för framtida användning.
Tandhälsoförbundet skriver att det är ”viktigt är att hålla tänderna vitaladvs färska, annars förlorar stamcellerna sin funktion. Det görs genom att stamcellerna löses upp och lagras i så kallade ’tand-banker’ och ifall man skulle behöva använda dem i framtiden är det bara att plocka fram dem.”
Värt att investera i?
Det låter som en banbrytande möjlighet, men det finns en hake: vetenskapen är inte riktigt där än. Även om forskningen om stamceller från tandpulpan (DPSC) är lovande, finns det fortfarande inte helt användbart i den verkliga världen.
Med tanke på osäkerheten, är det värt investeringen? Privata stamcellsbanker tar ut avgifter för insamling och långtidsförvaring, vilket kan bli en hög summa med åren. För vissa familjer kan det vara en trygghet att veta att de har vidtagit en försiktighetsåtgärd för sitt barns framtida hälsa, även om oddsen för att de någonsin kommer att behöva stamcellerna är låga.
Å andra sidan ger offentliga stamcellsbanker – precis som navelsträngsblod – mer omedelbara medicinska fördelar och används redan för behandlingar. Föräldrar kan tycka att det är mer praktiskt att investera i etablerade medicinska alternativ snarare än experimentella möjligheter.
Vad tänker ni om det här? Lämna gärna en kommentar på vår Facebooksida!