Vid det här laget vet vi att djur faktiskt kan visa tecken på medkänsla och sympati för andra djur – och för att inte tala om för oss människor. Men jag har aldrig sett något liknande förut.
Vissa djur är rovdjur, andra bytesdjur, vissa både och. Lejon kallas ofta för Savannens konung och står verkligen högst upp i näringskedjan. De är kraftfulla varelser som är kända för att vara tuffa och uthålliga jägare – vilket kan få en att tro att detta också innebär att de är hjärtlösa varelser utan något som helst medvetande. Men en händelse som nyligen bevittnades av ett sällskap safariresenärer i Madikwe Game Reserve i Sydafrika visar en helt annan sida av lejonens natur – och har förbluffat människor världen över.
Under en tur i reservatet fick gruppen syn på en lejoninna som just hade fällt och börjat äta en stor antilop. Men bara några ögonblick efter att hon fångat sitt byte hände något oväntat. Hon stannade plötsligt upp – hon hade upptäckt att antilopen varit dräktig, och i magen låg ett ofött foster. Det som sedan hände var helt otroligt.
Lejoninnan slutade genast äta. Hon backade undan, tog försiktigt ut fostret och lade ner det på marken. Sedan gick hon långsamt runt det, som om hon försökte avgöra om det fortfarande levde.
”Jag har sett lejon döda dräktiga byten förut, men de brukar bara fortsätta äta som om ingenting hänt”, berättar Gerry Van Der Walt, som ledde safarin.
”Men den här gången stod vi alla helt förstummade.”
Lejoninnan nosade länge på det lilla fostret, undersökte det noggrant. Hon såg sig hela tiden omkring, spänd och nervös. Sedan började hon försiktigt puffa på det med nosen, rullade det lite, och lyfte till sist upp det i nacken – precis som om det vore hennes egen unge. När hon till slut insåg att fostret var dött, bar hon det bort till en buske. Där lade hon försiktigt ner det i gräset, nästan som om hon ville ge det en värdig begravning. Sedan stannade hon kvar i närheten, som om hon sörjde.
”Hon petade till det några gånger med nosen och såg sig hela tiden omkring, som om hon väntade sig att något skulle hända – eller att någon skulle komma”, berättar Gerry.
Lejonhona sörjer sitt byte
Och om allt det inte redan var rörande nog – så var det hon gjorde något som berörde vittnena ännu mer. Lejoninnan återvände inte till bytet. Hon lade sig bara ner bredvid det – stilla, som om hon kände sorg eller skuld. Där låg hon kvar en lång stund.
”Det här är utan tvekan ett av de mest extraordinära ögonblick jag någonsin upplevt i naturen”, säger Gerry och tillägger:
”Vad tänkte hon? Varför reagerade hon så?”
Trots att det är ett högst naturligt beteende för lejonet att jaga kände hon skuld efteråt och uppvisade ett otroligt beteende som till och med vi människor kan känna beundran för.