I ett ögonblick som bröt igenom den högtidliga traditionen i Vatikanen fångade en stillsam kärlekshandling hjärtan runt om i världen.
Den 23 april, när tusentals människor strömmade genom Peterskyrkan för att ta farväl av påven Franciskus, var det en enda person som klev ut ur ledet. Hon var varken en dignitär eller en politiker. Hon var en nunna – den 81-åriga syster Geneviève Jeanningros – och hon var inte bara där för att visa sin respekt. Bilden av syster Jeanningros som stod tyst bredvid påvens kista, med tårar i ögonen och en grön ryggsäck över ena axeln, blev snabbt viral. Medan präster och sörjande följde Vatikanens strikta protokoll dröjde hon sig kvar – hon bröt mot traditionen, men inte mot tron.
Geneviève Jeanningros och påven
Påven Franciskus, född Jorge Mario Bergoglio, avled på annandag påsk den 21 april, 88 år gammal, i sviterna av en stroke, bekräftade Vatikanen. Inom 24 timmar hade mer än 48 000 personer besökt hans kista. Men ingen gjorde ett sådant intryck som syster Jeanningros.
Hennes namn är kanske inte allmänt känt, men hennes koppling till den avlidne påven är djup. De två träffades för mer än fyra decennier sedan när Franciskus var ärkebiskop i Buenos Aires. Båda ägnade sig åt att tjäna samhällets bortglömda – hemlösa, transpersoner, cirkusartister och dödssjuka. Deras vänskap, som byggde på gemensamma värderingar och ömsesidig respekt, bestod även efter att Bergoglio blivit ledare för den katolska kyrkan.
”Det är äkta smärta”, skrev en användare efter att ha sett videon där syster Jeanningros gråter stilla bredvid kistan. ”Det här är ett historiskt ögonblick.”
Tog farväl av sin vän
Syster Jeanningros, som är född i Frankrike men uppvuxen i Argentina, tillhör Jesu små systrar, en orden som är känd för att leva bland och tjäna marginaliserade samhällen. I åratal har hon och medsyster Anna Amelia Giachetto bott i en husvagn i utkanten av Rom och tjänat samhällets utstötta.
Varje onsdag besökte hon påven Franciskus – ibland tog hon med sig gäster från gatorna för att träffa honom. Påven, som aldrig var en person som höll på med ceremonier, välkomnade dem alltid. Ofta bjöd han dem att stanna på lunch. Hon var inte heller främmande för förluster. Hennes moster, den franska nunnan Léonie Duquet, fördes bort och dödades av Argentinas militärdiktatur under det smutsiga kriget.
Bilderna som väcker starka känslor
Påve Franciskus, som själv är son till italienska immigranter i Argentina, förstod hennes sorg – och stod vid hennes sida i den. Många antog inledningsvis att syster Jeanningros hade trotsat Vatikanens protokoll genom att gå utanför kön för att närma sig kistan. I själva verket hade hon i tysthet beviljats ett särskilt tillstånd – en sällsynt ära som inte tillkommer kardinaler eller statschefer, utan någon vars band till påven översteg rang.
Bilder visar henne bland folkmassorna – anspråkslös, klädd i en enkel outfit och med en ryggsäck. Men i det ögonblicket vid kistan representerade hon något djupt: ett liv i stillsam hängivenhet, en vänskap som inte byggdes på politik utan på ett syfte. På ett gripande foto ler påven och syster Jeanningros tillsammans under ett utomhusevenemang och utstrålar glädje. På ett annat välsignar de en staty på en festival med cirkustema – båda älskade cirkus och trodde på dess förmåga att lyfta upp människor. Hennes sista besök i Vatikanen i veckan var inte rutinmässigt. Det var ett farväl.
Visade sig vara annorlunda
”Hon närmade sig sin vän precis som hon gjorde alla andra onsdagar”, reflekterade en användare. ”Det här mötet visade sig dock vara annorlunda. Hon kom för att säga adjö och hoppades att få träffa honom igen i det eviga livet.”
I en kyrka som ofta kritiseras för sin stelbenthet stod syster Jeanningros och påven Franciskus för något mjukare: inkludering, barmhärtighet och arbete i den verkliga världen. Hennes farväl var inte flashigt, och det behövde det inte heller vara. Det var tyst, rått och djupt mänskligt, precis som den man hon kom för att sörja.
Och när hennes bild fortsätter att spridas över internet blir en sak tydlig: Ibland levereras de mest kraftfulla minnestalen inte med ord – de levereras med närvaro.