Ni vet hur det är varenda sommar när myggorna kommer. Det känns som vissa mirakulöst klarar sig utan att få ett enda myggbett och andra som jag själv får massor med kliande bett.
Hur kan det komma sig att vissa klarar sig helt utan bett och vi olyckliga får massor? Det här har gäckat forskarna (och alla vi som drabbas) under många år.
Tidigare observationer verkade tyda på att större personer, som alstrar mer koldioxid, öldrickare och gravida kvinnor skulle vara särskilt utsatta. Men även om man länge misstänkt olika dieter verkar det vid ytterligare forskning aldrig riktigt hålla.
I stället uppger nu forskare i en helt ny studie att de hittat svaret, skriver IFL Science. Genom att använda försökspersoner bland både enäggstvillingar och tvåäggstvillingar kan man särskilja hur mycket av skillnader som beror på miljö och vad som beror på arv (gener).
Dessa modiga försökspersoner fick ställa sig med endast ett specialformat plexiglas mellan dem och myggorna där man kunde avgöra om kroppslukten antingen stöter bort myggorna eller drar till sig dem.
Resultatet var slående: 67% av skillnaderna mellan människor beror helt och hållet på generna.
Varför är det så här?
För många år sedan visade en liknande tvillingstudie att lukten från våra underarmar är genetisk. Åt bägge håll. Både i hur vi uppfattar lukter från andras underarmar och vilka dofter vi utsöndrar från våra underarmar. På det sättet är vi likadana som myggor. Det är helt enkelt den genetiska sammansättningen som gör att vi utsöndrar en viss doft som myggorna inte kan motstå.
Så nästa gång du blir biten av en mygga och sitter där med kliande myggbett: Skyll inte på otur eller dåligt myggmedel.
Tänk i stället på ett din genetiska uppsättning skapar en underbar lukt som är helt oemotståndlig för denna mygga.
Jag tror att det är fler som ofta drabbas av myggbett som vill läsa om det här, så dela gärna detta genom knappen här nedan.
Publicerad av Newsner vetenskap, gilla gärna: