Det är svårt att inte bli berörd av alla de flyktingar som flyr krigen. Ett brutalt våld som tvingar miljoner på flykt. Ingen lämnar sitt land, sitt hem, sina tillhörigheter, sin släkt och sina husdjur, frivilligt. De som flyr från krig gör det för att de måste, för dem handlar det om liv eller död. Så vad skulle du göra om det var du som tvingades på flykt? Om det var ditt hus som bombades, och dina barn som svalt? Vad skulle du ta med om du tvingades fly från ditt hem, en resa i svår terräng och över över stora stormiga hav? Vad skulle du först kasta? Och vad skulle du klamra dig fast vid in i det sista? Här är berättelsen om sex människor som tvingats lämna allt, som vi hämtat från Meduim.com & International Rescue Committee. Genom att öppna och visa sina resväskor berättar de historier om tragik, och om hoppet om en ljusare framtid.

En mamma

Namn: Aboessa*
Ålder: 20
Från: Damascus, Syrien

Efter att hårda strider brutit ut i Yarmouk lyckades Aboessa fly med sin man och deras tio månader gamla dotter, Doua. De tog sig till turkiska gränsen där de bodde i ett övergivet läger en vecka. Efter det gick flykten med gummiflotte mot Europa. Turkisk polis upptäckte dock flotten och beslagtog motorn i ett försök att hindra familjen. Flyktingarna fortsatte dock sin resa med provisoriska paddlar genom Medelhavets starka strömmar.

I väskan:
Olika mediciner, en flaska steriliserat vatten och en burk bebismat.
Ett litet förråd av servetter för blöjbyten.
En mössa och ett par strumpor till bebisen.
En blandning av smärtstillande, solskyddskräm, salva mot solsveda, tandkräm.
Olika identitetshandlingar (inklusive bebisens tidigare vaccineringar)
Plånbok (med ID-kort och pengar)
Mobilladdare
Gult hårband.

”Vi har allt detta för min dotter, för att skydda henne mot hennes mot sjukdomar. När vi anlände till Grekland gav en snäll man mig två burkar mat. En annan man gav oss kex och vatten när han såg mitt barn”, säger Aboessa.

Ett barn

Namn: Omran*
Ålder: 6
Från: Damaskus, Syrien

Lille pojken Omran är klädd i en blå tröja och är på väg med sin familj mot tryggheten i Tyskland. Där är det tänkt att han ska bo med sina släktingar som redan är där. Föräldrar visste att deras flyktväg skulle innebära en hel del snåriga vägar för att undvika att bli upptäckta, så de såg till att packa ner bandage för skrap- och skärsår.

I väskan:
Ett par byxor, en tröja.
En spruta för nödlägen.
Marshmallows och en slags sockerkräm (Omrans favoritgodis)
Tvål, tandborste och tandkräm.
Bandage.

En tonårskille

Tonåringen Iqbal flydde från en krigshärjad provins i Afghanistan och reste hundratals kilometer, bland annat genom kulregn, för att ta sig till säkerhet. Resan gick först österut mot Iran, sedan gick han till fots mot Turkiet. Nu när han är i grekiska Lesbos, men han vet inte vart han ska ta vägen härnäst. Kanske blir det Tyskland, där han har en vän. Iqbal har en bror som studerar i Florida, USA.

I väskan:
Liten väska med olika persondokument.
Ett radband (gåva från en vän, Nour låter det aldrig ens nudda golvet)
En klocka (Från hans flickvän, den gick sönder under resan)
Syriska flaggan, palestinsk berlock, silver- och träarmband (gåvor från en vän)
Plektrum (en av dem är också en gåva från en vän)
Mobiltelefon och ett syriskt simkort
ID-kort
En tröja

“Jag lämnade Syrien med två väskor, men smugglarna sa att jag bara kunde ta en. I den andra väskan fanns alla mina kläder. Det här är allt jag har kvar”, säger Iqbal.

En familj

Från: Aleppo, Syrien

Som så många andra familjer från det hårt drabbade Syrien förlorade den här familjen i stort sett allt de ägde. När de lämnade landet tog alla familjemedlemmar med sig två väskor. Först åkte familjen till Turkiet och sedan Grekland, när deras båt började sjunka. Det var sju kvinnor, fyra män och 20 barn. Bara en enda väska lyckades räddas.

I väskan:
En tröja, ett par jeans.
Ett par skor.
Hygienartiklar.
En blöja, två kartonger mjölk och kakor.
Persondokument och pengar
Bindor
En kam.

Namn: Hassan*

Ålder: 25
Från: Syrien

”Det här är allt jag har. De sa att vi kunde ta med oss två saker, en exra tröja och byxa”

En apotekare

Namn: Anonym
Ålder: 34
Från: Syrien

Den här apotekarens pappa hade flera fina minnen från Tyskland, där fadern studerat i åtta år samtidigt som han arbetade som läkare. Apotekaren sökte ett liknade liv med fred och hopp. Apotekaren flydde först med familj till Turkiet, där de via smugglare tog sig vidare till Europa. Resan var riskfylld. I en överfull jolle med 53 andra, inklusive en handfull småbarn, spände han fast sin axelväska runt bröstet och hoppades på det bästa. Mirakulöst klarade hela gruppen resan till Greklands kust, där de påträffades av Greklands kustbevakning som skrek åt dem att stanna båten.

I väskan:
Pengar (packat för att klara vatten)
Gammal telefon (blöt och oanvändbar) och en ny smartphone.
Mobilladdare och hörlurar (plus ett extrabatteri)
16GB minneskort (innehåller familjefoton)

”Vi förstod inte att det var polisen som skrek. Vänner hade sagt till oss att inte stanna eftersom de då skulle ta oss tillbaka till Turkiet. Vi kunde inte grekiska. Vi förstod inte vad de sa. Vi höll i barnen. Jag tänkte för mig själv, ‘låt mig bara nå stranden, sedan gör jag vad helst ni vill’”, säger apotekaren.

Deras båt stacks hål på och alla ombord kastades i havet. Apotekaren trampade vatten i 45 minuter innan han kunde räddas.

En konstnär

Namn: Nour*
Ålder: 20
Från: Syrien

Musikälskande Nour spelade gitarr och målade i hemlandet Syrien. Men bomberna började falla och skottlossning hördes tog Nour med sig de saker som låg honom närmast hjärtat. Han lämnade landet för att fly mot till Turkiet.

I väskan:
Liten väska med olika persondokument.
Ett radband (gåva från en vän, Nour låter det aldrig ens nudda golvet)
En klocka (Från hans flickvän, den gick sönder under resan)
Syriska flaggan, palestinsk berlock, silver- och träarmband (gåvor från en vän)
Plektrum (en av dem är också en gåva från en vän)
Mobiltelefon och ett syriskt simkort
ID-kort
En tröja

Samtligt material är publicerat med tillåtelse från The International Rescue Committee och Emanuel Karlsten har tidigare skrivit om samma sak. Foto: Tyler Jump/International Rescue Committee

*Efternamnen är utelämnade för att skydda identiteten på de intervjuade.

Du kan läsa mer om The International Rescue Committees arbete på Facebook, Twitter och på deras hemsida.

För fler liknande artiklar gilla ”Vi som vill hjälpa nedan”.