Den här historien postade en mamma på sin Facebook för några dagar sedan och den berörde mig verkligen. I texten skriver hon om hur det varit att vara en ung mamma och ställas inför alla frestelser livet kan ställa en inför. Till en början åker hon dit ordentligt och hamnar i ett liv fyllt av alkohol, festande och destruktivt beteende. Men så plötsligt en dag vänder allt. Läs nedan vad hon berättar.
För ett år sedan idag fick jag veta att jag var gravid. För ett år sedan idag rökte jag min sista cigarett. För ett år sen idag slutade jag dricka. För ett år sedan idag förändrade jag mitt liv fullständigt till det bättre även om jag då trodde att det skulle bli värre.
Så många människor tittar på mig idag och säger till mig vilken fantastisk mamma jag är och att jag är deras ”mål”. För tillfället kan jag hålla med om de här två sakerna men så har jag inte alltid varit.
Jag blev gravid med min son när jag var 15 år. Jag hade aldrig festat, aldrig druckit, aldrig smugit ut, det enda ”dåliga” jag hade gjort var att jag hade sex. Jag hoppade inte av skolan, tog hand om min son och var den bästa mamma en 16-åring kunde vara. Jag återvände till skolan en vecka efter födseln, lyckades hålla uppe mina betyg, återvände till cheerleader-laget och uppfostrade min son. Jag började inse att alla mina kompisar var ute på helgerna och drack och att de hade, vad jag trodde, en rolig tid.
Jag var nu 17 år och min son var drygt 1 år gammal. Min mamma hade alltid varit sträng men jag bestämde mig ändå för att fråga om jag kunde få gå på en fest. Chockerande nog svarade hon ja. Jag gick dit, jag drack och jag älskade det. Det kändes bra att få vara en del av det som jag ansåg vara ”normalt”.
Det kändes bra att få vara social och komma ut lite. När jag var 18-19 år gick jag ut varenda helg och hann till och med en festresa till Florida under lovet. Min tid tillsammans med mina vänner och med alkoholen blev allt mer intensiv medan tiden med min son blev allt mer sällsynt. Jag var så fokuserad på mig själv och på att reda på vad jag ville att jag helt struntade i min son och vår relation.
Jag fyllde 20 år och jag träffade killen som skulle bli min dotters pappa. Han erkände direkt när vi träffades att han var alkoholist. Vi klickade omedelbart även om han antagligen var helt fel för mig. Vi drack alkohol varje dag, var uppe till 5 på morgonen och sov hela dagarna. Det gick dagar utan att jag såg min son och jag tänkte aldrig en extra gång på det.
Jag var så uppslukad av det här ”livet” att jag inte längre visste vem jag var, jag kände inte igen mig själv när jag tittade i spegeln. Jag tillät mig själv att bli behandlad som skräp varje dag av såväl mig själv som av min pojkvän. Jag älskade inte mig själv och därför kunde jag heller inte älska någon annan. Jag hade ingen relation med min familj och pratade knappt med mina vänner. Den 31:a oktober 2014 eskalerade ett bråk så pass rejält att jag blev kastad in i en vägg och svimmade av. Jag visste att jag inte kunde hålla på såhär längre. Den kvällen gick jag ut för att dricka, för att bedöva en smärta jag egentligen inte ens kände längre. Alkoholen gjorde att jag mådde dåligt och förklaringen var att jag var gravid.
Nästa morgon vaknade jag upp och mådde fortfarande dåligt. Jag ställde mig själv frågan hur två små drinkar kunde få mig att må så dåligt. Tanken om att jag kunde vara gravid poppade upp i mitt huvud men jag släppte tanken ganska fort. Men ju längre dagen gick desto mer dök tanken upp i mitt huvud så jag bestämde mig för att köpa ett graviditetstest bara för att vara SÄKER på att jag INTE var gravid då jag planerade att gå ut och dricka den kvällen igen.
Jag gjorde testet så nonchalant att jag knappt noterade resultatet. Medan jag fipplade med min telefon fick jag dock se hur två streck dök upp på testet framför mig. Vad. I. Hela. Friden. Jag föll ner på knä och började snyfta. Jag visste inte vad jag skulle göra och i ärlighetens namn trodde jag att testet visade fel. 3 test senare och ett besök hos en barnmorska fick mig dock till sist att inse att jag var gravid.
Jag slutade med alla mina dåliga vanor omedelbart. Jag började äta hälsosamt. Jag återvände till skolan. Jag skaffade mig ett bättre jobb. Jag flyttade till ett bättre ställe. Jag undvek min dotters pappa så mycket jag bara kunde. Den där dagen förändrade mitt liv så mycket och jag är för alltid tacksam för det. Min mamma är nu min bästa vän. Jag har fått tillbaka mina riktiga vänner. Jag har en relation med gud. Jag respekterar och ÄLSKAR mig själv.
Det har nu inte gått en enda dag där jag inte har träffat Lyle sedan jag blev gravid med Ellie. En riktigt rolig fredag för mig numer är att dansa runt i köket med mina barn medan vi bakar kakor och försöker se vem som kan få Ellie att skratta högst. Att få krypa upp i soffan med mina underbara barn och se på ”Space Jam” om och om igen.
Folk frågar mig varför mitt liv inte förändrades på samma sätt när jag fick Lyle som jag alltid säger att det gjorde när jag fick Ellie. Han förändrade mitt liv, han gjorde mig till mamma. Men jag visste inte vem jag var eller vad jag ville ha för jag var så ung och oerfaren. Jag har klarat av ”fest-livet” nu och jag vill aldrig göra om det. Ingenting känns bättre än att vakna upp med mina barn och ingenting känns värre än att vakna upp bakfull utan dem.
De är mitt allt och jag är så tacksamt för att jag har dem BÅDA. Jag har gjort misstag och jag är inte perfekt men jag kan lova er att jag aldrig mer kommer att missa en dag med mina barn. Tack så mycket den 1:a november 2014 för att ha förändrat mitt liv till det bättre, ja till och det till det BÄSTA. Tack gud och tack till alla mina vänner och min familj som har stått ut med mig genom allting och som alltid har varit där för mig trots att jag inte förtjänade det.
För ett år sedan var jag en förlorad, rädd, huvudlös liten flicka och idag är jag en stark, motiverad, lycklig KVINNA och MAMMA.
A year ago today I found out I was pregnant. A year ago today I smoked my last cigarette. A year ago today I put down…
Posted by Nikkole Paulun on den 1 november 2015
Jag tycker verkligen att hon är en riktigt stark mamma som vågar berätta om även det dåliga hon gått igenom och jag hoppas hon och barnen nu får ett lugnt och fint liv tillsammans. Om du håller med får du gärna klicka på gilla här under.