Jag stötte på den här brevet idag när jag surfade runt och kunde inte hålla tillbaka tårarna från att ringa. Min morfar var polis och min mamma har berättat om hur det är att växa upp med en far som har ett jobb som kräver så mycket. I brevet som finns översatt nedan berättar en kvinna om hennes man som är polis och olika saker som han får går igenom varje dag. Alltifrån att hjälpa någon som vill ta livet av sig att se att det finns saker att leva för till att rädda barn från knarkande föräldrar. Polisen över hela världen får utstå väldigt mycket, speciellt nu förtiden. Det är många som glömmer att de gör det de gör utan att vilka bli rika eller berömda. Man blir polis för man vill skydda andra och göra samhället bättre. Läs gärna den här kvinnas brev och dela det vidare om du tycker polisen förtjänar att hyllas.
Jag rensade min mans garderob idag som jag brukar göra en gång i månaden när jag plötsligt såg något som fick mig att stanna upp. Jag stod bara där och stirrade på dem.
Min mans polisuniformer. Det är inte alla som har sådana hängandes bredvid sina jeans och t-shirts. Han har inte valt att bära den för att bli rik eller berömd. Han kör sin gamla buckliga, ihop tejpade Mitsubishi utan navkapslar till jobbet varje dag så jag kan köra hans nyare bil.
Han hatar kaffe och att skriva ut böter. Han svär inte och äter inte munkar. Det finns inga typiska dagar på jobbet för honom. Hans kontor är hans polisbil och hans dator finns i bilen.
Vissa dagar tröstar han någon som fallit offer för sexuellt våld. Andra dagar hamnar i biljakter för att fånga någon som skjutit sin 9-månader gravida flickvän i magen.
Vissa dagar övertalar han någon som tänker ta självmord att livet är värt att leva. Och andra dagar trotsar han stanken i lägenheter fyllda med sopor och infekterade med insekter för att stöta på en knarklangare som lever där med fem barn som alla är under sex år gamla.
Vissa dagar kommer han tillbaka med bet från eldmyror efter att ha räddat en familj från en plötslig översvämning som fastnat i sin bil. Andra dagar hoppar han över höga staket i jakter till fots.
Vissa dagar blir han kallad till lägenhetsbråk och vet inte om han kommer bli bemött med en pistol i ansiktet när han knackar på dörren. Och vissa dagar cyklar han omkring på sin polis cykel och blir glad av de små fina gesterna som han och hans kollegor ibland får uppleva. Han älskar när en främling säger något snällt i eller när någon restaurang då och då bjuder på lunch.
Han berättar alltid om när det händer.
Han har två döttrar som älskar honom och två söner som är stolta över honom. Han kallas för Poppa och Pa Janson, av hans två barnbarn. Han älskar sin stora hund Nala.
Ibland blir jag arg över att han lämnar sina kläder i badrummet sin ombytesväska med hans tjänstepistol framme. För länge sedan, när han jobbade natt brukade jag vakna av ljudet av kardborreband som öppnades när han tog av sig sin skottsäkra väst och bli irriterad.
Numera går mina tankar till de familjerna, som inte är olika min egen, som önskar att de fick höra ljudet av kardborreband som öppnades igen.
Källa: Hrtwarming
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.