Att skaffa barn är kanske det största beslutet vi tar i livet och en sak är säker: Att bli mamma eller pappa kommer att förändra saker och ting.
Alla blivande föräldrar hoppas förstås att deras barn ska vara friskt och må bra, men ibland vill ödet annorlunda. Och det är då som saker verkligen sätts på prov.
När Nick Schnarr och hans hustru Brooklyn väntade sitt tredje barn fick de ett mardrömsbesked.
Deras lilla pojke var allvarligt sjuk och läkarna fruktade det värsta.
Pappan Nick skriver själv om processen som familjen tvingades gå igenom:
”Under de senaste nio månaderna har min fru Brooklyn varit gravid med en mycket sjuk pojke. För tre-fyra månader sedan fick vi veta att vårt barn hade en mycket svår typ av hydrocefalus. Eller som det kallades förr i tiden, ”vattenskalle”. Vår son hade helt enkelt för mycket vätska i hjärnan. Vi blev hänvisade till Cincinnati’s barnsjukhus och där vi fick höra, av några av landets främsta specialister på området, att läget var mycket allvarligt”.
Tillståndet var så pass illa att läkarna bad föräldrarna att förbereda sig på det värsta. Nick och Brooklyn skulle troligtvis få ta farväl av sin son i ett alltför tidigt skede av livet.
Nya röntgenbilderna talade sitt tydliga språk – enligt specialistläkarna var det 90 procents risk att barnet skulle dö strax efter födseln. I bästa fall kunde pojken klara sig, men han skulle då ha så svåra hjärnskador att han skulle behöva intensivvård resten av livet.
”Vi hade ett möte om palliativ vård och pratade om livsuppehållande åtgärder. Vi hade detaljerade, fruktansvärda och känslomässiga diskussioner om detta. Vi pratade om när vi skulle tvingas ta beslutet att släppa taget och låta honom dö”, skriver Nick.
Mamma Brooklyn flyttade snart till Cincinnati och bodde på ett hotell nära sjukhuset, för att läkarna skulle kunna ha bra uppsikt över henne och barnet.
”Jag pendlade fram och tillbaka, samtidigt som jag försökte arbeta och ta hand om våra två döttrar, Sophie och Lily, där hemma”, berättar Nick.
Den 8 juli var det dags – Brooklyn fördes till förlossningsavdelningen och 15 minuter innan det var dags för kejsarsnitt tog läkarna paret åt sidan.
”Vi hade ett möte om hur länge vi skulle använda syrgas för att hålla vår pojke levande. Vi pratade om när vi skulle låta honom lämna oss och komma till himlen”, skriver Nick.
Men det var då mirakelt inträffade.
För när bebisen kom ut fylldes hela salen med ett ljud: Ljudet av ett barn som gallskrek.
”Det var det vackraste ljud jag någonsin har hört”, säger Nick.
Efter en tid på intensivvårdsavdelningen fick pojken, som döptes till Charlie, komma hem till resten av familjen.
Vad alla kunde se så var han som vilken bebis som helst, det fanns inga tecken på att den lille pojken var allvarligt sjuk.
Charlie hade visserligen ett litet fel på ena hjärtklaffen, men ingenting som läkarna inte kunde åtgärda relativt snabbt.
Så hur kunde det egentligen blir så här?
Läkarna kunde faktiskt inte komma på någon medicinsk förklaring till Charlies förbättring.
”På något sätt har hans hjärna hittat ett naturligt sätt att återhämta sig och omdirigera den vätska som orsakade problemen. Under den senaste veckan har jag hört ord som ”gudomligt” och ”mirakel” fler gånger än jag kan räkna. Sjuksköterskor med årtionden av erfarenhet, meriterade läkare… – alla var i chock, men samtidigt jublande glada”, skriver Nick.
Många vänner, familjer, kunder, kollegor och även främlingar har bett för oss och jag tvivlar inte på att det fanns tusentals människor som faktiskt tänkte på oss i vårt utsatta läge. Så från djupet av mitt hjärta – tack, tack, tack för alla era tankar, böner, uppmuntran, kort, texter, e-post och all er kärlek. Mirakel kan faktiskt inträffa”, hälsar Nick.
Detta är verkligen en påminnelse om att aldrig ge upp hoppet; saker kan verkligen få ett lyckligt slut trots allt.
Vi önskar lilla Charlie och resten av hans familj allt gott de kommande månaderna!