Jag har alltid gillat fina saker, och på något konstigt sätt kan jag bli lycklig när jag kommer hem och har köpt mig något nytt plagg eller något till hemmet.
Det är ingen långvarig lycka men känslan av välbefinnande är ändå härlig.
När jag läste det här inlägget som Amanda Mary Perez lagt upp på sin Facebook så insåg jag dock att jag borde omvärdera hur jag värdesätter saker i mitt liv.
Amanda är sjuksköterska och jobbar inom hemsjukvården. När hon en dag kom hem till en av sina patienter, undrade han om hon kunde hjälpa honom att städa ur hans kylskåp. Det gjorde hon gärna.
När hon öppnade kylen såg hon att den var nästa helt tom. Hon frågade honom var hans mat var, när han svarade att han bara köpte mat när han hade råd, då insåg hon att hon var tvungen att göra någonting.
Amanda som precis som jag också burkade uppskatta materiella saker slog sina egna behov åt sidan och åkte efter sitt arbetspass för att handla. Hon skulle fylla mannen kyl till bredden. Hennes ”behov” var ingenting i förhållande till hans.
Det är inget ovanligt att vilja ha fina saker, och ingenting man ska behöva skämmas över, men det är fint när man kan få lite perspektiv på livet. Kanske kan du avstå ett par skor eller en ny vas någon gång i månaden för att hjälpa något som har större behov än dig själv.
Dela gärna detta, de flesta av er gör säkert redan massa gott, men för mig blev detta ett uppvaknande. Jag göra lite mer för andra.
Om vi alla börjar bry oss lite mer om våra medmänniskor så kommer världen bli en bättre plats!