Vi pratar ofta om att vi ska behandla alla lika, oavsett bakgrund.
En god tanke – men är det alltid så enkelt?
Inom juridiken brukar det ofta finnas tydliga regler för vad som gäller och inte – men även här går det att tänja på gränserna.
När mamman Andrea leddes in i rättssalen mars 2017 fick hon möta domaren Frank Caprio. Domare Caprio förklarade att Andrea hade flera parkeringsböter från 2004-2005 som var obetalda – något som mamman var helt ovetandes om.
De hade legat obetalda under flera års tid, men summan var inte på mer än 400 kronor.
Domaren gick sedan in på alla de obetalda böteslappar som Andrea fått på senare tid – och det var då denna historia tog en hjärtskärande vändning.
Andrea avslöjade att hennes son plötsligt omkommit i mars 2016. I kölvattnet av hennes sons död hade försäkringskassan slutat betala ut pengar till henne, eftersom hennes son var skyldig staten 650 kronor. När Andrea lämnade försäkringskontoret efter att ha försökt reda ut saken, hittade hon en parkeringsbot på rutan.
Därifrån snurrade allt på, i en ond spiral. Andreas hyresvärd vräkte henne och när hon kom ut från domstolen efter den tvisten, fann hon återigen p-böter på sin bil.
”Det är som om jag inte kan lyckas i livet”, berättar hon tårögt för domaren.
Andrea säger att hon fortfarande måste betala av sin sons begravning, medan hon samtidigt kämpar för att samla in pengar så att hon flytta till en ny lägenhet alla betala av alla böter.
Hon berättade också för domaren att hon tar på anti-depressiva tabletter och att hon känner sig ”tom och ensam”. Domare Caprio kunde inte låta bli att att känna medlidande mot kvinnan som stod framför honom.
Men Andrea hade aldrig förväntat sig vad han skulle göra efter att han hört att Andrea skulle lämna domstolen med bara en 50-lapp på fickan…
Ibland blir man väldigt glad över att se vissa människor visa medlidande och ställa upp för dem som uppenbarligen inte mår bra.
Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för Andrea i framtiden – för ingen ska behöva gå igenom det hon har gjort!