Vi har ofta en tendens att se på hemlösa som ett kollektiv av anonyma figurer som lever på gatan.
Men inget kunde vara mer fel – hemlösa är också människor med drömmar, känslor och tankar.
Ibland är det till och med så att de som har minst, ger mest.
Något som 24-åriga studenten Caroline Santana fick uppleva på nära håll.
Caroline Santana bor i den brasilianska storstaden São Paulo. En sen kväll var hon på väg att ta bussen för att komma hem.
Men när hon började rota i sin väska upptäckte hon att biljetten var borta. Hon hade inte heller tillräckligt med pengar för att köpa en ny.
I samma stund såg hon hur en hemlös man närmade sig henne. Mannen, som uppenbart levde på gatan, bad om lite pengar.
”Så jag svarade: ”Kan du bara vänta lite, jag tror att jag har tappat bort min biljett””, skriver Caroline Santana på Facebook.
Men mannens replik var knappast vad Caroline var förberedd på.
”Hur mycket behöver du för en biljett?”, frågade den hemlösa mannen och fortsatte:
”Jag har bara 4 real (cirka 10 kronor) men du får pengarna så att du kan ta sig hem”.
Caroline blev väldigt rörd, men vägrade ta emot pengarna.
Men mannen insisterade på att hjälpa Caroline.
”Är du säker på att jag inte ska ge dig pengarna, jag kan inte låta dig gå hem ensam, jag kan hjälpa dig”, sa han.
I samma ögonblick tittade Caroline en extra gång i sin väska – och hittade sin biljett.
Hon tackade så mycket för den hemlöse mannens vänlighet och osjälviska gest. Sedan gick hon mot busshållsplatsen.
Men efter några sekunder kom hon på sig själv och tvärvände, tillbaka. Caroline ville ta en bild och lägga upp på sin Facebook-sida, så att alla skulle få chansen att se vilket stort hjärta mannen hade.
”Skriv att jag heter Cesar, det är mitt namn!”, ropade mannen till Caroline.
Caroline hittade också 2 brasilianska real som hon hade i väskan och gav till mannen, innan de skiljdes åt.
Hon skrev också ett Facebook-inlägg om hennes möte. Sedan publiceringen i maj 2016 har den 650 000 gillamarkeringar och 120 000 delningar.
”Var det en enkel gest?! JA. Men det är en läxa att den här gentlemannen som har så lite, som behöver förlita sig på andra för att kunna överleva, var villig att ge mig det han hade så jag inte skulle behöva gå hem. Han blir fördömd av andra på grund av sitt utseende, de tror att han har dåligt uppförande och kanske är en tjuv, men han har ett stort hjärta.”
Sedan avslutar hon:
”Den här berättelsen lärde mig ödmjukhet, visdom och kärlek. Döm aldrig någon efter deras utseende!”
Jag tror verkligen att alla som läser detta kan ta lärdom av denna hemlösa mans inspirerande omtänksamhet.
Ingen kan allt. Alla kan något. Tillsammans kan vi ännu mera. Dela vidare denna berättelse på Facebook om du håller med!