I bland behöver vi alla någon som bara finns där för oss. Det behöver inte handla om några stora gester, att bara låta någon veta att vi står vid deras sida är ofta så mycket mer värt än vad vi kan föreställa oss. Det här inlägget delades av Polisen i Lund och har under söndagen börjat spridas rejält i sociala medier. Det är en sorglig historia om något som inget barn någonsin ska behöva bevittna, men det är också en inspirerande berättelse om en ung pojkes mod och ett bevis på hur mycket det kan betyda att ha någon som bara finns där. Det här rörde mig bokstavligen talat till tårar och jag hoppas att så många som möjligt får läsa den. Tillsammans kan vi göra skillnad.
Polisen skriver:
”Tack för att du fanns där…”
En pojke som inte ens nått tonåren ringer. Han är ledsen och upprörd och säger att pappa slår mamma.
Vi skyndar oss dit. Möts av en gråtande kvinna och två ledsna barn. En berusad man finns också där hemma.
Jag tar pojken som ringt åt sidan. Vi går in på hans rum och stänger dörren. Vi vill ha lite lugn och ro. Han berättar vad som hänt samtidigt som tårarna rinner nerför hans kinder. En klok pojk. Hela hans sätt att berätta och formulera sig imponerar på mig. Han samlar sig efter en stund. ”Vilken skitdag det här blev” sa han och log mot mig. Vi börjar prata om annat. Skolan, tv-spel, framtidsdrömmar och kompisar. Det där sistnämnda ordet- Kompisar…
”Får jag ringa min kompis som jag var med innan?” frågar han. ”Självklart” svarar jag.
Han plockar upp sin telefon och torkar bort en tår från kinden som blivit kvar.
Kompisen svarar och pojken säger:
”Hej. Det är jag. Jag ville bara tacka för att du fanns där för mig innan”.
Wow. Vilken kille…
/Lundapolisen Cammo
Dela gärna den här historien vidare så att fler kan få inspireras av den här unga pojkens mod!