5-årige Kainoa har alltid haft svårt för närhet och för att umgås och kommunicera med andra. Pojken har autism och hans mamma Shannon kan inte krama, tvätta, klä på eller gosa med honom utan svårigheter.
Därför blev hon både mållös och fylld av glädjetårar när 5-åringen för första gången fick träffa sin nya servicehund Tornado. Där, helt naturligt, låg nämligen hennes älskade son och gosade med hunden av egen fri vilja.
I en känslosam bild som har träffat miljoner människor rakt i hjärtat sitter mamma Shannon Niehaus och gråter floder samtidigt som hon iakttar det värmande mötet mellan sonen och hans första vän. En hund som familjen stått i väntelista för i två år och som de nu flugit över för att träffa för första gången.
”Den här bilden fångar uttrycket hos en mamma som ser sin son, som hon inte kan krama, tvätta, klä, gosa eller prata fritt med, ligga på sin nya servicehund efter sin egen fria vilja med en målmedveten, oväntad tillgivenhet. Det här är uttrycket hos en mamma som har sett sin son uppleva otaliga misslyckade sociala interaktioner på lekplatsen i försöket att få en vän. Vilken vän som helst. Vilken kontakt som helst.
Hon har suttit tillsammans med sin son varje kväll i flera månader samtidigt som han gråtit över det faktum att han inte har några vänner eller kontakter utanför familjen, oavsett hur hårt han försökt och oavsett hur hårt han har arbetat under sin terapi. Ingenting matchar den verklighet han lever i.
Nu sitter hon bakom sin son och iakttar tyst det här ögonblicket, tappar andan och finner inga ord”, skriver Shannon på Facebook.
Shannon förklarar också hur alla utredningar, alla spenderade pengar och alla ifyllda papper har varit värda varenda sekund efter att till slut ha koncentrerats i det här intensiva ögonblicket av glädje, tårar och så mycket känslor på en och samma gång.
”På något sätt på grund av det här, på grund av Tornado, så vet jag att allt kommer att bli bra. Som en mamma har jag sett otaliga utmanande och smärtfulla ögonblick som min son har upplevt och gråtit över. Igår, däremot, så grät jag av en annan anledning. Det är en obeskrivlig känsla.”
Nu hjälps vi åt att dela vidare den här hjärtevärmande historien till alla vi känner!