Jag hör ofta människor i min egen ålder som beklagar sig över att dagens ungdom är alldeles för slö och lat och att de ibland saknar förmåga att ta ansvar för sitt eget liv eller att söka jobb. Men även om det säkert kan stämma vissa gånger så skulle jag vilja påstå att det många gånger inte alls är sant. Och när jag läste den här historien fick jag sannerligen vatten på min kvarn och kommer att hänvisa till den här unga mannen varje gång någon bekant till mig försöker att generalisera och döma ut våra ungdomar. Jag vill även passa på att hylla den här främlingen som gjorde något riktigt beundransvärt när han insåg vilken situation den unga mannen befann sig i. Det här är sannerligen en riktig solskenshistoria.
Såhär berättar mannen, som heter Art, i ett inlägg på Facebook om sitt möte med den unge pojken:
Så, medan jag håller på och rensar bort stora kvantiteter med smältande is kommer plötsligt en ung pojke gående över parkeringen västerut. Han frågade mig hur långt det är till korsningen 10:e gatan och Shermangatan.
Jag sa till honom att det var ganska långt bort. Åtminstone en mil. Jag föreslog att han skulle ta bussen i stället för att gå, speciellt med tanke på all is och slask. Han tackade mig och gick vidare.
Han kunde ha frågat mig om pengar till bussen. Jag förväntade mig till och med att han skulle göra det. Han gjorde inte det. Han började bara gå.
15 minuter senare när vi var ute och körde på 10:e gatan på väg mot Strange Brew, såg vi att han fortfarande gick på gatan. Han hade inte ens nått Franklin Road.
Jag sa till Colleen att köra in till kanten och jag ropade till honom att hoppa in. Medan vi körde frågade vi honom om hans resa.
Jhaquiel gick från 42:a gatan och Postgatan till en jobbintervju som var vid 10:e gatan och Sherman. För ett möjligt (men inte garanterat) minimilön jobb. I det här vädret. Han gick då han inte hade råd med buss. Han hade faktiskt planerat sin tid bra och intervjun var fortfarande två timmar bort.
Vi körde honom till 10:e gatan och Sherman. Han var otroligt tacksam och sa det till oss. Jag fick hans telefonnummer och sa till honom att genomföra sin intervju, men jag skulle se om det fanns en möjlighet att anställa honom, så att hans dagliga resa skulle bli 5 kilometer lång i stället för 16 kilometer. Jag frågade honom också om han hade ätit idag och han sa att han inte hade gjort det. Jag gav honom pengar till lunch och släppte av honom på 10:e gatan och Sherman Dairy Queen. Jag tror han var i chock.
Så, han vet det inte än men på måndag börjar han jobba på mitt jobb. Det var ganska länge sedan jag träffade någon så ung med en sådan arbetsmoral 🙂
”So while I’m outside putting down massive quantities of ice melt, a young kid walked through the parking lot headed…
Publicerat av Love What Matters den 25 januari 2016
Den här berättelsen gjorde verkligen mig glad och därför delade jag den nu med er. Ni får gärna dela den vidare om ni också blev varma i hjärtat av att läsa den.