För några år sedan hjälpte Cecilia Ockedal en slutkörd igelkott att komma på fötter igen – då visste hon ingenting om de små varelserna.
Nu är läget annorlunda och i dag har hon hela 17 stycken igelkottar boendes i trädgården.
– Jag äter ju inte godis längre, pengarna har fått gå till ”kotte-mat” istället, säger Cecilia Ockedal med ett skratt till Newsner.
Cecilia Ockedal, 41, har alltid varit en djurvän som värnat om djurens liv. Men om igelkottar visste hon ingenting – fram till för snart fyra år sedan. Vilket även SVT berättat om.
Av en slump hittade hon då en sargad liten igelkott i trädgårdsbusken hemma i Asarum. Cecilia noterade snabbt att allt inte stod rätt till med den lila krabaten.
– Hon var inte kontaktbar överhuvudtaget så jag kände att jag behövde göra någonting, säger Cecilia till Newsner.
Cecilia berättar att hon bar in igelkotten, sprang till datorn och började i ilfart att läsa på om igelkottar. Hon bläddrade bland ord som vätska, honungsvatten och allt möjligt.
Och efter ett litet tag lyckades igelkotten, som Cecilia döpt till ”Kotte-ett”, att återfå energin.
– Då släppte jag ut den och ställde fram lite kattmat. Det blev en panikhandling eftersom vi inte har någon katt, berättar Cecilia.
Igelkotten kom tillbaka
Igelkotten släpptes åter ut i det fria men det dröjde inte länge förrän ”Kotte-ett” återvände till kvinnan som hjälpt henne att överleva.
När igelkottens besök i Cecilias trädgård blev allt mer återkommande bestämde hon sig för att ordna ett litet hus åt den nya vännen som den kunde söka värme i under vintern.
Sedan dess har det hänt mycket. Om ”Kotte-ett” var den första, så var det absolut inte den sista som Cecilia hjälpt. I dag bor det hela 17 igelkottar i Cecilias trädgård som förvandlats till en liten by för igelkottar.
– Det kom fler och fler. Förra året började det bli riktigt många och i år har de blivit ännu fler, berättar hon.
Hålla ordning på alla 17
På fritiden hjälper hon de små liven med lättare matning, tar hand om mindre skador och ser till att de har tillgång till vätska.
De första elva igelkottarna som anslöt till trädgården känner hon igen. Men med en hel del nytillskott är det inte helt lätt att hålla koll på alla.
– Jag har färgmarkerat dem lite. Inte sådär galet som en del människor som slänger på dem färg. Jag tar lite nagellack på några taggar bara. Det gör jag för att se vad de har för behov. Rött betyder att de har någon typ av skada, eller blivit behandlade och med andra ord ska hållas under uppsikt. Grön markering innebär att det är en återkommande igelkott, förklarar Cecilia.
Tvättar sår och plockar fästingar
På fritiden tar 41-åringen hand om igelkottarna och med åren har flera grannar hört av sig om de stött på en igelkott som är i behov av hjälp. Hon försöker alltid att hjälpa till men hennes kunskaper sträcker sig till en viss nivå.
– Små grejer som första hjälpen och sådant kan jag hjälpa till med. Jag plockar bort fästingar, behandlar mot loppor och tvättar enklare sår. En igelkott hade förlorat ett öga, då hjälpte jag till att tvätta rent och behandla. Men när det gäller större skador behöver de få vård av en veterinär.
En av kottarna är ett matvrak
Efter alla hjälteinsatser hon gjort för igelkottarna känner Cecilia att hon får mycket tillbaka. Hon menar att kottarna känner igen henne och att de visar upp flera olika personligheter.
– ”Kotte två” och ”Kotte fyra” är ju riktiga ”uddisar”. Den ena är ett sådant matvrak. Man får nästan begränsa honom och ta tallriken ifrån honom annars äter han sig till en matkoma. Han vill nog bli fullmatad men jag vill ju bara stödjemata så han blir nästan lite gruffig när jag tar tallriken ifrån honom, säger Cecilia med ett skratt.
Men livet som hon och hennes familj delar med de 17 igelkottarna skiljer sig lite från många andras. Utgifterna får prioriteras annorlunda och vardagen fylls av nya rutiner.
– Jag äter ju inte godis längre, pengarna har fått gå till kotte-mat istället haha.
– Jag har tio skålar med vatten över hela trädgården, jag har allt ifrån kattskålar till gratängformar. Det handlar om liv och död för igelkottarna om de får vatten eller inte.
”Åker inte på semester”
Varje morgon fyller hon på med vatten i trädgården och är det någon liten nattuggla som vandrar kvar där ute så ger hon den lite fika innan den går och lägger sig.
Om familjen reser bort en stund, får det förberedas i trädgården.
– Vi åker ju inte iväg på semester och sånt, man håller ju sig hemma lite grann också för att finnas där för dem. Man känner att man måste se till att de fått vatten och mat innan man åker iväg någonstans.
Hon erkänner att igelkottarna blivit en stor del av hennes liv.
– De kommer här på kvällen och tittar på mig med sina stora ögon som att de säger ”Du, vi är törstiga”, säger Cecilia i ett skratt och erkänner att hon då alltid faller för deras charm.
– Det går inte att säga nej till de ögonen.
Ska ”bygga ut” och lära sig mer
Cecilia har med tiden lärt sig en hel del om igelkottar och hon hade absolut kunnat tänka sig att arbeta med de små liven i framtiden. Just nu läser hon på om igelkottars anatomi och i trädgården är även planen att bygga tio nya små kottehus åt de små gästerna.
Men all kärlek till djuren delas också med en fasa.
För även om hon lockas av tanken så försöker Cecilia att inte klappa, kela och serva igelkottarna för mycket. Hon säger att de måste få vara vilda samtidigt som hon menar att det är en utmaning, då de små liven trivs bland människor.
– Den otroliga tilliten de får till oss människor både fascinerar och skrämmer mig. Det är det som gör mig orolig, säger hon och fortsätter:
– De blir så tama snabbt och alla människor är inte snälla. Därför försöker jag hålla gränsen också, så att de inte blir för bekväma. För de gillar verkligen människor.
Cecilia tänker fortsätta att berätta
Hon gillar att berätta om sina 17 trädgårdsgäster och hon tänker fortsätta att göra det. Hon tycker det i många lägen är viktigt att tänka på de små liven
– Jag har nog tagit det som mitt personliga uppdrag, utan att jag själv tänkt på det. Att berätta för människor om igelkottar. För exempelvis många som köper robotgräsklippare gör ju inte det för att på något sätt vara taskiga, de gör det för att få ett enklare liv. Men hade de sett skadorna som de orsakar flera av de små djuren, så tror jag att många hade backat.
Vilket fantastiskt initiativ! Det är viktigt att vara rädd om de små liven. Har ni också stött på en igelkott någon gång? Lämna gärna en kommentar på Facebook!
