Det är kanske inte alltid så kul att stå i den där kassakön på Ica eller Coop. Jag brukar bara längta efter min tur så att jag kan betala och gå därifrån. Ibland uppstår det situationen som kanske lätt frustrerar, någon tar lång tid på sig då de ska lämna tillbaka någon vara eller letar efter pengar. Jag har vid olika tillfällen hostat upp några mynt eller någon liten sedel om personen framför mig saknar pengar. Ett litet bidrag till ett lite medmänskligare samhälle. Det lurar vardagshjältar bakom varje hörn. Och om vi bara öppnar våra ögon finns det massor vi kan göra för att göra någons liv lite bättre. Den tyska författaren Dirk-Oliver Lange delade med sig av just en sån här historia för ett par veckor sedan. Hans inlägg på Facebook har sedan dess gillats av över en halv miljon människor. För honom en liten gärning – för den äldre damen ett helt fantastiskt ögonblick. Nog tusan värmer det hjärtat att få läsa berättelsen.
Här är hela inlägget översatt:
I dag i matbutiken
Jag skulle bara köpa kaffe lite snabbt, då jag tyvärr hade glömt att fylla på förrådet i tid. En gammal dam stod framför mig i kassakön. Välklädd, men livet hade lämnat tydliga spår i hennes ansikte.
Varorna som hon la på bandet tydde på att hon var ensam. En fralla, en förpackning pålägg, en mjölkförpackning och en chokladkaka.
När det var hennes tur scannade kassörskan varorna och berättade för damen hur mycket hon skulle betala. ”2,18 euro”, sa kassörskan. Den gamla damen tog inte fram sin plånbok, utan grävde i stället djupt i jackfickan och fick upp en handfull småmynt. Kassörskan första reaktion var som förväntad, och kunderna bakom mig började bli otåliga.
Kassörskan räknade pengarna och sa, med en ganska irriterad röst, ”det saknas 51 cent”.
Den gamla damen svarade: ”Jag har inte mer”.
”Då måste du lägga tillbaka något”, sa kassörskan. Den äldre damen hade svårt att bestämma sig men pekade till sist på chokladkakan.
Den här situationen gjorde ont i mitt hjärta och jag förklarade för kassörskan att jag betalar i stället. Jag gav henne en 50-eurosedel och bad henne att ge växeln till den gamla damen. Ett stort tack för att hon förstod direkt och handlade därefter.
Hon tog betalt och gav tillbaka växeln och småmynten, och sa ”Tack så mycket, allt stämmer”. Bakom mig var det plötsligt alldeles lugnt. För mig var det viktigt att inte få damen att skämmas, som hon kanske skulle ha gjort om jag hade gett pengarna direkt till henne. Nu fick hon känslan av att sköta sina inköp som hon alltid gjort tidigare.
Den gamla damen såg på mig med tårar i ögonen och frågade: ”Ni är en god människa, får jag krama om dig?”. Jag svarade henne: ”Det skulle glädja mig”. Efter det packade hon ner sina saker och lämnade mataffären, men hon väntade på mig utanför dörren.
För första gången under vårt möte log hon, och tackade på nytt. Jag frågade henne om hon ville göra något glädjande för mig också? Hon såg överraskat på mig och sa ”hur kan jag göra dig glad?”.
”Vänligen gå in i mataffären igen och köp allt som ni vill köpa. Då gör ni mig glad”, sa jag. Hon nickade och jag önskade henne en trevlig dag. När jag gick såg jag i ögonvrån hur hon gick in i butiken igen. En storslagen känsla.
När jag kom hem gjorde jag kaffe och tänkte på det här mötet. Jag var tacksam över att mitt kaffe hade varit slut. Det hade resulterat i något väldigt positivt. Stort tack, kära okända gamla dam.
Vilken helt underbar dag!
#uppskattning #mänskligheten #tacksamhet
(function(d, s, id) { var js, fjs = d.getElementsByTagName(s)[0]; if (d.getElementById(id)) return; js = d.createElement(s); js.id = id; js.src = ”//connect.facebook.net/sv_SE/sdk.js#xfbml=1&version=v2.3”; fjs.parentNode.insertBefore(js, fjs);}(document, ’script’, ’facebook-jssdk’));
Dela den här vardagshjältens berättelse med dina vänner, låt oss bli påminda om att det alltid finns något vi kan göra för att göra någons liv lite bättre.
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.