En fredag bad en lärare sin klass om att få ställa in roliga timmen för att hon i stället skulle vilja berätta en historia för klassen. En historia som hade en poäng som kanske inte var rolig, men som var väldigt nyttig att ha med sig på livet resa.
Historien handlar om ett par som befinner sig på ett kryssningsfartyg som är på väg att sjunka i en svår storm. De rusar därför upp från sin hytt och över det lutande däcket för att söka sin räddning i en livbåt. När de väl kommer fram till livbåten inser de dock att det bara finns plats för en av dom.
Fortsättningen på historien kan du läsa här under. Jag tror inte den är hämtad från verkligheten, men den är utan tvekan en av mina personliga favoriter. För historiens poäng är så otroligt viktig och jag tycker att den här berättelsen borde användas i alla klassrum. Om du håller med mig får du gärna dela den vidare när du läst klart den så fler får chansen att ta del av dess poäng.
En lärare samlade sin klass en fredag eftermiddag och började berätta en historia för sin klass om ett fartyg som höll på att gå under i en svår storm:
”I det ögonblick när de båda kom fram till livbåten och precis började kliva ner i den knuffade mannen sin fru, så att hon föll ur den överfyllda livbåten och hamnade bakom honom. Själv hoppade han på livbåten som då långsamt sänktes ner i den stormiga havet.
Kvinnan blev kvar ombord och ropade efter sin man medan livbåten sakta gled iväg från sjunkande skeppet.”
Bildkälla: Wikipedia Commons
Läraren frågade sina elever: ”Vad tror ni att hon skrek?”
De flesta av eleverna svarade ivrigt och med tydligt upprörda stämmor gissade de: ”Jag hatar dig!”,” Jag har blivit lurad!”, ”Jävla skitstövel!”
Läraren noterade då en pojke som satt helt tyst längts bak i klassen. Hon gick fram till honom för att höra vad han trodde att kvinnan skrek. Pojken svarade: ”Fröken, jag tror att kvinnan skrek: ’Ta hand om vårt barn!'”
Läraren blev förvånad och frågade: ”Har du hört den här historien förut?”
Pojken skakade på huvudet: ”Nej, men det var precis vad min mamma sa till min pappa innan hon dog på grund av sin sjukdom för flera år sedan när jag var liten”.
Läraren suckade lätt och tittade med varm blick på pojken: ”Du svarade rätt”.
Hon återgick till att berätta historien.
Kryssningsfartyget sjönk. Mannen kom hem oskadd och uppfostrade parets dotter på egen hand.
Flera år senare, efter att mannen gått bort, fann dottern en dagbok som låg och samlade damm när hon röjde upp bland pappans tillhörigheter.
Det visade sig att mamman hade diagnosticerats med en dödlig sjukdom bara dagarna innan föräldrarna åkt iväg med kryssningsfartyget. I det kritiska ögonblicket när de nådde den överfyllda livbåten tog pappan sin enda chans för att överleva.
Han skrev i sin dagbok: ”Hur mycket jag än önskade att sjunka till botten av havet tillsammans med dig, så var jag ändå tvungen att tänka på vår dotter. Tyvärr måste jag låta dig ligga ensam på havets botten, för evigt”.
Bildkälla: Wikipedia Commons
När läraren var klar med historien satt hela klassen knäpptyst.
Du kunde bokstavligen höra en knappnål falla.
Läraren förstod att eleven, som till en början satt tyst, förstått poängen i historien. Mellan allt gott och ont i världen, finns det många olika bakomliggande orsaker som kan vara svåra att se. Vi har inte alltid all information på bordet, ändå har vi lätt för att döma andra.
Det är därför vi aldrig bara ska fokusera på ytan. För visst är det väl bättre om vi försöker förstå våra medmänniskor först, innan vi sätter en etikett på dem?
De som gillar att betala notan kanske inte gör det för att de vill visa att de har pengar, kanske är det för att de värdesätter vänskap över pengar.
De som tar på sig extra mycket på arbetsplatsen gör inte det bara för att de är dumma, utan kanske för att de tycker det finns ett värde i att ta ansvar.
De som alltid ber om ursäkt före den andra behöver nödvändigtvis inte ha fel, men eftersom de värdesätter människorna omkring dem kan de bjuda på detta.
De som är villiga att hjälpa dig, gör det inte för att de är skyldig dig något, men därför att de ser dig som en sann vän.
De som ofta skickar sms till dig gör det inte för att de inte har något bättre för sig, det är kanske för att du hela tiden finns i deras hjärtan.
En dag kommer vi alla att tvingas skiljas från varandra. Vi kommer att sakna våra samtal om allt och ingenting; alla de drömmar som vi hade.
Dagar kommer att passera, månader, år, tills kontakterna blir allt mer sporadiska. En dag kommer våra barn att titta på våra bilder och fråga ”Vilka är de där människorna?”
Och du kommer att le och kanske fälla några osynliga tårar eftersom hjärtat värms och du kommer att säga: ”Det var dem som jag tillbringade de bästa dagarna i mitt liv med.”
