Det här inlägget dök upp i mitt Facebook-flöde här om dagen och jag fastade för det omedelbart. Det är visserligen skrivet för något år sen, men det är ett ämne som aldrig någonsin blir inaktuellt. Inlägget är skriven av en tjej som heter Josefine. När hon en dag i januari förra året var på väg hem från jobbet märkte hon att trafiken gick ovanligt långsamt och när hon insåg vad det berodde på tvekade hon inte en sekund på att agera. Med det hon var med om gjorde henne också förbannad och upprörd. Läs hennes berättelse här under, jag skriver i alla fall under på varenda ord hon skriver och det var därför jag ville dela det här med er. Vi får aldrig vara för stressade för att ta hand om våra medmänniskor.
Såhär skriver Josefine i sitt hyllade Facebook-inlägg:
Idag är jag så arg, ledsen och besviken på mina medmänniskor. När jag var på väg hem från jobbet märkte jag att det gick ovanligt långsamt att komma ner till stan. Det var visserligen rusningstrafik men då jag kom längre ner blev jag så otroligt ledsen när jag såg vad det berodde på. Mitt i vägen satt en gammal man på sin rullator och verkade vara helt utslagen. Och INGEN stannade och frågade hur det var utan ALLA körde förbi.
Jag stannade bilen, gick fram till honom, la armen på hans axel och frågade hur det var. Han var iskall och skakade av köld. ”Jodå jag fryser bara så hemskt mycket” fick jag till svar. Jag frågade vart han bodde och sa att jag kunde köra hem honom. Det gjorde så ont i mitt hjärta att se en gammal människa sitta där mitt i vägen och att INGEN stannade… Jag hjälpte honom in i min bil, packade in rullatorn och körde hem honom. Jag hjälpte honom upp i sin lägenhet, kokade en kopp kaffe åt honom och bäddade ner honom i sängen.
För mig är det här en självklar handling från min sida. Jag jobbar inom hemtjänsten och hjälper pensionärer varje dag. Men VART är det så kallade civilkuraget när det behövs som allra mest? Jag beundrar alla människor som har eller skulle ha gjort samma sak som mig. Men ni som bara blundade och körde förbi, er känner jag ingen respekt för…
Dela gärna och sprid så att fler kanske får upp ögonen och gör rätt nästa gång någon är i nöd.
Idag är jag så arg, ledsen och besviken på mina medmänniskor. När jag var på väg hem från jobbet märkte jag att det gick…
Publicerat av Josefine Atterhagen den 16 januari 2015