Tidigt på morgonen den 16 oktober 1943 upplevde de judiska invånarna i Rom något som ingen någonsin borde tvingas gå igenon.
Ryktena hade visserligen gått ett tag, men ingen kunde tro att det var sant.
Tyska SS-soldater hade omringat de judiska kvarteren och bankade nu hårdhänt på invånarnas dörrar. Alla som bodde där tvingades ut ur sina hem, män, kvinnor, barn och gamla.
Påven Pius XII som skulle skydda Roms judar visste vad som var på gång, men han sa ingenting när judarna tvingades iväg mot en säker död.
De hade bara några minuter på sig att packa det nödvändigaste och många stod på gatorna fortfarande iklädda pyjamas.
Det var bara några få av de modigaste som vågade fly förtvivlade hoppade de i floden och simmade ut till ön Tibern som låg mitt emot deras hem.
På denna ö låg ett gammalt sjukhus, Fatebenefratelli, som byggdes redan 1582. Där arbetade en judisk man vid namn Vittoria Sacerdoti.Han hade sedan en tid tillbaka börjat gömma vänner och familj på sjukhuset för att de skulle undkomma andra världskriget med livet i behåll.
Eftersom att nazisterna inte ännu visste att judarna fanns på sjukhuset kom Vittoria och hans kollega på en genial plan.
Tänk om vi kunde gömma de som flytt från staden och sätta dem i karantän på sjukhuset. Det enda de behövde göra var att komma på en hemsk sjukdom som krävde att de behövde sätta folk i karantän omedelbart.Sagt och gjort.
Läkarna på Fatebenefratelli hittade på en sjukdom och kallade den för ”K syndrom”.
Bokstaven K vades inte av en slump. Hitlers hantlangare i Rom var bland annat befälhavaren Albert Kesselring och säkerhetspolischefen Herbert Kappler, båda vars efternamn började på K.
Sjukdomen beskrevs som hemsk och dödlig av läkarna. Den var så smittsam att ingen under några omständigheter fick komma i närheten av de som insjuknat.
Planen fungerade bra och när nazisterna kom till sjukhuset och krävde att få se patienternas journaler rapporterade läkarna de fruktansvärda detaljerna om den dödliga sjukdomen.
När de nervösa SS-soldaterna började närma sig avdelningen där patienterna hölls i karantän började patienterna som uppgjort att hosta, kräkas och skrika av smärta.
Det var så trovärdigt att nazisterna snabbt lämnade sjukhuset på ön och vägrade att komma tillbaka. När det stod ”K syndrom ” i en patientents journal var det en hemlig kod för att patienten var jude.
Det hjälpte personalen att hålla koll på vilka som verkligen var sjuka och vilka som behövde gömmas utifall att nazisterna skulle komma tillbaka.
Exakt hur många som räddades av läkarna är inte helt säkert, och antalet varierar från ett dussin till flera hundra enligt Quarts Media.
Sjukhuset används fortfarande och döptes 2016 till ”House of Life” (Livets Hus) av Raul Wallenbergs stiftelse.
Vilket extremt mod av dessa läkare som inte bara räddade liv, men även riskerade sina egna när de gjorde allt de kunde för att rädda judarna från en annars ganska säker död.
Dela gärna vidare denna viktiga berättelse på Facebook, en av få ljusglimtar från en annars väldigt mörk tid i Europas historia.