Tänk att få chansen att vara en del av någon annans mirakel, att komma in från sidan och göra skillnad i någons liv… Den här historien som en kvinna har delat med sig av tycker jag handlar lika mycket om mänsklighet som mirakel. Det spelar ingen roll vad man tror på. Alla kan uträtta underverk. Stora som små. Läs berättelsen så kommer du förstår vad jag menar.
Ikväll när körde jag hem från ett sent möte började bilen puttra, stånka och stöna för att till sist lägga av helt. Jag lyckades precis svänga in på en mack innan den drog sin sista suck.
Tur i oturen. Bilen blockerade i alla fall inte trafiken och dessutom hade jag i alla fall ett varmt ställe att vänta på bärgningsbilen på.
Jag steg ut ur bilen för att ringa till bärgningsbilen men innan jag hann ta fram telefonen såg jag en kvinna gå ut från macken. Hon tog några steg sedan föll hon ihop, kanske halkade hon på något? När hon försvann bakom en av bensinpumparna blev jag orolig så jag sprang fram så fort jag kunde för att kolla att hon var okej.
Väl framme såg jag att hon snarare fallit till marken av gråt än att hon snubblat. Den unga kvinnan hade mörka ringar under ögonen.
När jag hjälpte henne upp såg jag att hon tappade något, jag plockade upp det och gav tillbaka föremålet. Det var en femkrona.
I den stund blev det som allting kom i fokus för mig. Den gråtande kvinnan, den urgamla bilen en liten bit bort som var full med prylar och hade tre barn i baksätet, en av dem var så litet att det satt i en barnstol bakochfram. Och bensinmätaren som stod på 45 kronor.
Jag frågade om hon var okej och om hon behövde hjälp. Men hon svarade bara att hon inte ville att hennes barn skulle se att hon grät. Så vi stod där med bensinpumpen mellan oss och bilen. Med gråten i halsen förklarade hon att det var tuffa tider just nu.
Då kopplade jag plötsligt varför hon hade böjt sig ner på knä. Jag frågade om hade bett en bön? Kvinnan ryggade tillbaka lite men jag förklarade att jag någon galen person. ”Jag tror att han hörde dig och jag tror att skickade mig,” sa jag.
Jag tog fram mitt kreditkort och drog det i bensinpumpen så hon kunde fylla tanken helt. När det var gjort gick jag in på McDonalds på andra sidan vägen och köpte två påsar mat, ett presentkort till senare, och en stor kopp kaffe. Hon gav maten till sina barn som attackerade den som vargar i baksätet. Vi ställde oss bredvid pumpen, åt lite pommes och pratade.
Kvinnan berättade vad hon hette och att hon kom från en stad 40 mil norr härifrån. Hennes pojkvän hade lämnat henne för två månader sedan. Efter det hade hon haft svårt att få pengarna att gå ihop.
När hon insåg att hon inte skulle ha råd att betala nästa hyra hade hon i ren desperation varit tvungen att ringa sina föräldrar som bodde på andra sidan landet och hon inte pratat med på över fem år för att be om hjälp.
De hade erbjudit henne att komma och bo hos dem undertiden hon försökte komma på fötter igen.
Hon hade packat allt hon ägde i bilen och sagt till sina barn att de skulle hälsa på mormor och morfar. Men hon inte berättat att de skulle flytta dit permanent.
Jag gav henne mina handskar, en liten kram och bad en snabb bön för att hon skulle vara säker resten av resan. När jag gick bort till min bil frågade hon, ”Är du en ängel eller något?”
Det fick tårarna att börja trilla ner för min kind. Jag sa, ”Kära du, ibland har änglarna fullt upp, då använder gud helt vanliga människor som du och jag.”
Det var fantastiskt att vara en del av någon annans mirakel. Och, som du kanske redan har gissat, så startade min bil på första försöket när jag gick satte mig igen och jag kom hem helt utan några mer problem.
Imorgon ska jag lämna in bilen på verkstaden, bara för att vara på den säkra sidan, men jag skulle kunna satsa pengar på att mekanikern inte kommer att hitta något fel på den.
Jag tror att bön, oavsett hur den är utformad, är den starkaste kontakten vi har till de största krafterna i universum. Dela det här om du håller med.
Källa: hrtwaming
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.