Vissa människor borde verkligen sitta inspärrade då de helt saknar vett kring hur man ska bete sig mot sina medmänniskor. Det här är en historia på just det ämnet och den gjorde mig så fruktansvärt upprörd när jag läste den. Den är en kvinna som är ute och kör på vägen när hon plötsligt får se hur en man i bilen bredvid går till våldsam attack på såväl sin flickvän som son. Kvinnan blir givetvis chockad av det hon ser, men hon tänker inte låta honom komma undan utan bestämmer sig för att följa efter honom. Sedan följer en historia som innehåller stort mod och framför allt riktig medmänsklighet. Den här kvinnan är min stora hjälte för det hon gjorde för att hjälpa till. Läs hela hennes berättelse här under och glöm inte att dela den vidare när du läst klart så att fler kan få ta del av den.
Jag körde till skolan idag och såg en bil till höger om mig. Mannen som körde vände sig om och slog våldsamt till den kvinnliga passageraren. Hårt. Det var så hårt att det såg ut som att hennes huvud skulle flyga ut genom fönsterrutan. Sedan vände han sig mot baksätet och slog våldsamt till sin lilla pojke i ansiktet. Mitt på blanka dagen i trafiken. Det hände så fort och jag reagerade instinktivt.
Jag tog mod till mig, följde efter honom och började tuta med min dåliga lilla tuta. Han försökte köra ifrån mig på motorvägen men jag höll mig kvar och ringde 911. Jag berättade allt för dom, vad som hade hänt, var jag var, hans registreringsnummer, allt jag kunde komma på.
Jag följde efter dom till Walmart (ett varuhus, reds. amn) där han körde in på en plats avsedd för brandbilar och han var nära att köra in i byggnaden. Han sprang in, hon följde efter och barnet lämnade de i bilen.
Hon hade ett rött märke i ansiktet och den lilla pojken grät och hade en blodig näsa och hans ansikte var rött. Han slog dom så hårt.
Jag stannade vid bilen, som var parkerad på ett olagligt sätt och väntade på polisen. Jag skakade och grät för allt jag kunde tänka på var hur han hade slagit den lilla pojken och jag kunde inte sluta se bilderna i mitt huvud. Jag gav dom mina beskrivningar och min information. Jag sa att jag var beredd att lämna ett vittnesmål om det behövdes.
De sa att de inte lyckades hitta föräldrarna men att de hade tagit hand om pojken. Jag hoppas att jag räddade honom från någonting. Jag hoppas att mamman ser det här som en möjlighet att ta sig ur situationen. Men mer än något annat hoppas jag att jag hjälpte den där lilla pojken.
Jag kan inte glömma bilderna och jag är helt tagen just nu.
Jag hade en panikattack tidigare och allt jag kan tänka på är den där lilla pojkens blodiga, röda ansikte. Hur kan människor göra så? Hur kan de skada små barn? Det finns ett visst personligt ansvar när man är vuxen, men våra barn har inget val. Den där lilla pojken förtjänade inte det där. Jag blir så ledsen av världen ibland.
Det kom en uppdatering från polismännen jag pratade med: de lyckades hitta föräldrarna. De var i provhytterna tillsammans och de hade tagit kläder och smink och bytte om och hon satte på sig sminket. Polisen berättade för mig att mannen var efterlyst och att de kanske inte hade hittat honom om jag inte hade ringt.
Det fanns vittnen som lämnade redogörelser kring hans oberäkneliga körning och berättade hur jag tagit hand om barnet. Jag hoppas verkligen att den mannen åker in i fängelset en lång tid.
Här kan du läsa hela hennes inlägg på den sociala nyhetssidan Reddit. (på engelska)
Dela gärna vidare om du tycker att den här kvinnan gjorde rätt som följde efter och larmade polisen.