I slutet av förra sommaren dödade Walter Palmer lejonet Cecil i Hwange nationalpark i Zimbabwe. Den 13-åriga lejonhanen var otroligt populär bland turister och nyheten om att han var död upprörde människor i hela världen. Hatet och hoten mot den amerikanska tandläkaren gick så långt så att han var tvungen att stänga sin klinik.
Jakten var en så kallad troféjakt och alltså bara för Palmers nöjes skull. Han misstänktes ha betalat en parkvakt 55 000 dollar för att lura Cecil ut ur parken på natten. Sedan sköt han lejonet med en pilbåge, men det tog hela 40 timmar innan Cecil tillslut dog. Under 40 timmar vandrade han alltså runt skadeskjuten på savannen innan Palmer avslutade hans liv med hjälp av ett gevär.
Därefter ska Palmer ha skiljt Cecils huvud från kroppen.
Palmer har förnekat att han medvetet bröt mot reglerna, och han säger att han inte hade någon aning om att Cecil var så populär. Tandläkaren slapp åtal efter händelsen, eftersom hans papper var i ordning och jakten ansågs vara laglig.
Men Palmers namn kommer för alltid vara känt över världen och han kommer alltid vara förknippad med Cecils brutala död.
Det Palmer gjorde var fruktansvärt, men tyvärr inte ovanligt. Bara amerikanska turister har dödat runt 1,5 miljoner djur i troféjakter de senaste 15 åren. Det skjuter även utrotningshotade djur.
Cecils död blev en ögonöppnare för många. Om man ska se något positivt med att Palmer valde att skjuta Cecil så är det just det – han öppnade våra ögon och vi började protestera mot troféjakten. Mängder med tidningar skrev om jakten och jägarnas trofébilder spreds med avsky över nätet. Kanske fick det några troféjägare att lägga geväret på hyllan. Jag hoppas det.
Idag är livet tillbaka till det vanliga på savannen i Zimbabwe. Cecils ungar är stora och har fått egna familjer. I en video som postades på Youtube i onsdags får vi se en glimt av åtta ungar som man tror är Cecils barnbarn.
Det är Cecils son Xanda som man tror är pappa till ungarna. Cecil är alltså deras farfar.
När jag ser Cecils barnbarn känner jag hopp inför framtiden. Jag hoppas att de får växa upp utan att stöta på några tjuvjägare som ville döda dem bara för nöjes skull. Jag hoppas att de aldrig kommer ligga döda bredvid en flinande jägare som poserar bredvid sitt byte, bara för nöjes skull.
Det finns inget nöje i att döda djur!
Dela gärna det här med dina vänner och berätta vad du tycker. Vi får aldrig sluta protestera mot troféjakten!
Newsner Djur står på djurens sida. Gilla om du också gör det.