Att behandla djur som skräp är för mig fullständigt obegripligt och vedervärdigt. Sådana människor förtjänar ingen respekt över huvud taget. Vår familj hade en hund som hette Molle under min uppväxt – och därför gör det extra ont i mitt hjärta att se hundar som far illa. Som den namnlöse valpen här nedanför.
Han hade lämnats att dö i ensamhet. Utvsulten på både kärlek och mat. Men som tur var finns det djurvänner med hjärtan av guld – som aldrig tvekar att ingripa för att rädda liv.
När djurvännerna kommer till platsen tror de att det är för sent. Den stackars lilla valpen var täckt av flugor, som redan börjat äta på hans svårt sargade kropp. Men vid en närmare titt ser de hur hans hjärta fortfarande slår. De inser att valpens liv går att rädda – och agerar omedelbart.
Han fick namnet Oliver och började den långa vägen tillbaka till livet. Det tog sin tid, men till slut var valpen tillbaka med full kraft.
När jag ser förvandlingen efter djurvännernas insats känner jag knappt igen honom – och blir alldeles varm i hjärtat.
För varje gång en djurvän gör en insats tror jag att vi djurvänner som grupp blir starkare. Det bevisar att mirakel går att åstadkomma, som i fallet med hunden Oliver. Och det visar att de goda exemplen finns därute – det är bara upp till oss att sprida vidare.
Så nu delar vi den här hjärtevärmande historien med alla våra nära och kära!