29-åriga Hala Qatanani jobbar som läkare i Gävle. I fredags åkte hon in till stan efter jobbet för att handla. Men när hon klivit ur bilen möttes Hala av chockerande tillrop. – När jag gick bort från bilen hör jag att någon ropar ”mördare” bakom mig, säger den 29-åriga läkaren till Gefle Dagblad. Men det tog inte slut där. Hala fortsatte gå – orolig för att orden var menade till henne. Då ropade den rasistiska kvinnan återigen att Hala var en mördare. 29-åringen blev helt chockad och fick inte ur sig ett ord. När hon kommit hem och samlat sig valde hon att skriva om händelsen på Facebook. Orden hyllas nu av tusentals på nätet. Läs hennes inlägg här nedanför.
Här är Halas hyllade svar till den rasistiska kvinnan:
”Passen på akuten har varit jobbiga den här veckan. Mycket folk, mycket svårt sjuka patienter och många larm. Jag har nog jobbat över varje pass, ibland en timme, ibland fler. Men det är okej, okej att missa äta middag i tid, okej att inte hinna träffa kompisar/familj och ok att missa favorit serien på tv, för människan är värd det.
Jag räddar liv varje dag, inte bara en, utan flera.
Jag hann parkera bilen på stan i Gävle för att snabbt hinna gå förbi en affär. Insåg att jag måste skynda mig för att parkeringen inte ska gå ut. Bakom mig hör jag en kvinnas röst, med en hatisk ton, ropa MÖRDARE!!! Jag stannade till, kände på mig att det var menat till mig, men varje cell i min kropp önskade att det inte var så. Jag vände mig om och såg en kvinna gående med sin cykel, kanske 50 år. Hon tittade mig inte i ögonen, utan tog snabba steg från mig samtidigt som hon skrek JÄVLA MUSLIM…MÖRDARE. Jag kunde inte svara!! Fick inte ur mig ett ljud.
Jag som brukar vara så bra på att försvara mig stod där helt ljudlös, och bara stirrade på kvinnan som försvann på några sekunder. DET GJORDE ONT I MIN SJÄL, bokstavligen. Är jag mördare för att jag ser annorlunda ut, för att jag inte är blond och har blåa ögon, för att jag bär slöja?
Jag kan inte undvika att oroa mig över hur morgondagen kmr att se ut i Sverige! Kmr jag någonsin att kunna känna mig trygg i ett land som jag kallar för mitt hem?
Till kvinnan säger jag: om du i framtiden är med om en olycka, och kommer in till Gävle akuten, och jag är i tjänst, kmr jag göra allt i min makt för att rädda ditt liv, även om det för mig kanske krävs att jag missar min middag, missar en viktig träff eller inte hinna se min familj. Frågan är, är Sverige beredd att missa en middag, för att rädda ett liv?”
Publicerad av En jämlik värld, gilla gärna