Tyvärr verkar ätstörningar öka runt om i världen och i Sverige ser det också ut att bli allt vanligare. Hur många som är drabbade är det dock ingen som vet, eftersom de allra flesta inte söker vård.
För nära och kära blir det förr eller senare uppenbart – att vara närstående till någon med anorexi kan vara väldigt påfrestande.
Gemma Walker är en tonsårstjej från Australien som under många år lidit av anorexi. Hennes föräldrar såg hjälplöst på när deras dotter kropp förtvinade, när deras lilla flicka fångades av anorexi-djävulen.
Det gick så långt att Gemmas pappa, Steve, smög in varje morgon till dotterns rum för att kontrollera att hon verkligen andades.
”Ibland satt jag bara på golvet bredvid hennes säng, för att vara nära henne. Men vi kunde inte göra någonting”, berättar Steve.
(Vi vill varna för några starka bilder)
När Gemma fyllde 14 vägde hon 28 kilo. Föräldrarna, som sedan länge insett allvaret, körde sin dotter till sjukhuset.
Läkarnas dom var tydlig: Om hon inte skulle få hjälp snart, skulle Gemmas situation inom kort bli livshotande. Läkarna gav henne 48 timmar kvar att leva.
”Jag kände mig avtrubbad, dagarna bara smälte in i varandra och jag hoppades varje dag att jag skulle få somna in lugnt och stilla, i sömnen”, berättar Gemma för brittiska Daily Mail.
Men änglarna var inte riktigt redo att hämta Gemma än.I stället blev hon kvar på sjukhuset i några veckor.
Och det skulle blir flera återkommande akutbesök under de 7 åren som Gemma brottades mot sina ätstörningar. Två gånger lades hon också in för psykiatrisk specialistvård.
Gemma blev dock inte av med sina ätstörningar – hon vägrade fortfarande att äta.
Det hände också att hon försökte lura läkarna att tro att hon hade gått upp i vikt, genom att smuggla på sig gymvikter innan hon ställde sig på vågen.
Gemma fortsatte även att göra sig mer illa, hon började att skära sig själv.
Hennes pappa minns plågsamt tillbaka på sjukdomsåren:
”Sju år är en lång tid när du tvingas se ditt barn lida varje dag. Det är en lång tid när du ser ditt barn trubbas av, tappa sin röst, tappa sin personlighet – hon blev till slut bara en dödlig, otäck besatthet.
Men till slut vände det – i alla fall var det vad familjen trodde.
Gemma började äta igen, men nu gick hon till den motsatta ytterligheten. Hon skulle kunde trycka i sig enorma mängder mat – ibland 6500 kalorier på bara 20 minuter – för att sedan framkalla kräkningar.
Hon gick från att inte äta något alls – till att hetsäta och drabbas av bulimi.
”Min rehabilitering var väldigt traumatiskt”, berättar hon.
Folk trodde att Gemma mådde bra, eftersom hon gick upp i vikt och såg friskare ut.
Men hennes bulimi varade i nästan 18 månader. Gemma gick från tvångsmässigt stränga regler till att släppa kontrollen totalt.
Under den tiden tredubblades hennes vikt men långsamt, med hjälp av sina nära och kära, lyckades hon ta det verkliga steg mot ett hälsosamt liv.
Hennes far föreslog att Gemma skulle skriva ett adjöbrev till hennes anorexi.
I sex år höll Gemma brevet gömt i en låda. Förutom det massiva stödet hon fick från sin familj ville Gemma också tacka sin pojkvän, som stöttat henne genom allt:
”Han är en av anledningarna till att jag fortfarande lever”, säger Gemma.
Gemma har nu fått livsgnistan tillbaka och säger sig ha lagt sjukdomen bakom sig. Nu tar hon sina första steg mot ett nytt hälsosamt, kapitel i livet.
”Det är en sådan fantastisk, surrealistisk känsla”, säger hon.
För att fira att sex månader har gått sedan hon börjat leva igen, lade hon upp bilder på som visar den otroliga förvandlingen.
Ett bra sätt att ge sig själv lite extra självförtroende, men också för att visa andra i samma situation att det finns en väg ut.
För ett tag sedan lanserade också Gemma sitt eget hudvårdsmärke. Med sin nyfunna energi upptäckte Gemma att hon ville starta eget och nu hoppas hon göra karriär inom kosmetikabranschen.
Starkt jobbat, Gemma!
Bara genom att titta på före- och efterbilderna förstår man vilken tuff kamp som Gemma gått mot sina ätstörningar.
Det är hemskt att det kan gå så långt – men hennes resa är också ett tydligt bevis på vilken vilja vi människor har inom oss. Att det går att förändra saker.
Nu fungerar Gemma dessutom som en inspiration för andra som fortfarande kämpar för att frigöra sig från ätstörningarnas otäcka grepp och hon gör det med stolthet.
Dela gärna vidare hennes historia om du också tycker att Gemmas kamp är värd att hyllas och spridas vidare!