En morgon gick Jacinta Jane in till en klädaffär i Australien, med tungt hjärta.
Hon behövde nämligen lämna tillbaka några speciella plagg, som hon köpt till sin bebis.
Väl vid kassan fick hon dock problem. Det gick inte att göra något återköp, eftersom Jacinda inte längre hade kvar det bankkort hon betalat med när hon köpte kläderna.
Jacinta bröt ihop, mitt bland alla kunder och rakt framför kassörskan.
Hon förklarade att hon inte längre hade kvar kortet och att hon snart skulle till sjukhuset, av en minst sagt känslomässig anledning. Jacinta skulle nämligen förlösa sin lilla son, Sammy, som avlidit i magen.
Mamman ville lämna tillbaka bebiskläderna, så att hon inte kulle behöva se eller ta itu med dem när hon sörjde.
När Jacinta förklarat hennes situation, med gråten i halsen, skyndade kassörskan för att få tag i sin chef.
Chefen gjorde ett undantag och ignonerade butikens policy. Jacinda fick full återbetalning.
Strax efter frågade kassörskan om Jacinta hade någon filt att svepa in Sammy med på sjukhuset – och det är där den här historien tar en otrolig vändning.
Jacinta, en mamma från Australien, skrev nyligen följande hjärtskärande berättelse på Facebook:
”Detta är ett öppet brev till Jo, den vackra damen som hjälpte mig på bästa sätt i morse.
Du känner inte mig. Men jag gick i alla fall in till affären i morse, för att returnera några speciella kläder jag köpte till min bebis”.
”Jag fick höra att jag inte kunde lämna tillbaka dem, eftersom jag inte hade det bankkort med mig som jag använde vid köpet.
Och jag bröt samman och förklarade att jag inte har kvar kortet, och jag var på väg till sjukhuset för att föda mitt barn som hade gått bort, och jag ville ha lämna tillbaka kläderna nu på direkten eftersom jag inte klarade av att titta på dem”.
Och sekunden jag berättade det, såg jag medkänsla i ditt ansikte. Du kallade på din chef och ni gjorde ett undantag. Jag fick tillbaka pengarna och kunde lämna tillbaka kläderna”.
”Du frågade mig sedan om jag hade någon filt att svepa in min son med, där på sjukhuset. Jag hade inte det. Det var en av de saker som jag var tvungen att köpa den morgonen.
Men du kom och gav mig en stor kram och låt mig gråta ut på din axeln. Du tog mig sedan till filtavdelningen och hjälpte mig att plocka ut en filt. En ljublå med vita moln.
Den var perfekt”.
”Jag vill betala vid kassan. Men du viftade bara bort mina pengar och betalade filten från din egen ficka. Jag grät lite mer. Och som sagt, du är en riktig ängel.
Jag saknar ord. Jag vet inte hur jag ska tacka dig!!
Jag grät hela vägen till sjukhuset. Jag satt vid entrén till sjukhuset i 15 min, tårarna rann och jag kramade om bebisfilten”.
”Jag känner inte dig, och tyvärr jag vet inte ens ditt namn.
Men jag vill att du ska veta hur tacksam jag är över att ha träffat dig och hur tacksam jag är för vad du gjorde för mig och min lille Sammy”.
”Jag vill bara att du ska veta att jag kramade om filten hårt under förlossningen, och att jag lindade in honom i det mjuka tyget när han föddes”.
”Jag kommer aldrig att glömma vad du gjorde för mig och mitt barn.
Du är verkligen en ängel och jag tackar dig från djupet av mitt hjärta!”
Oavsett om det sker här, eller i ett land så långt så bort som Australien, så förblir vänlighet alltid lika viktigt.
Dela gärna vidare denna vackra, men sorgliga historia om du också blev rörd av kassörskans osjälviska gest.
Förhoppningsvis kan Jacintas berättelse få ännu fler att visa medkänsla mot någon som går igenom en tuff tid!