Berättelsen om lilla Brenna är en historia om att övervinna till synes omöjliga hinder – men också en påminnelse om hur viktigt det är med föräldras ovillkorliga kärlek.
För det händer ju faktiskt att mammor och pappor ger upp på sina barn – bara för att de ser annorlunda ut. Som i detta fall, när mamman övergav sin son på grund av ett handikapp.
Och kanske är det därför det är så viktigt att vi lyfter fram inspirerande historier, där föräldrar och barn visar att det går att övervinna de mest omöjliga situationerna, om man bara håller ihop.
Samtidigt är det också en viktigt läxa till alla som någon gång tittat konstigt på ett barn som ser annorlunda ut.
Courtney och Evan Westlake levde ett lyckligt liv med sonen Connor när de fick beskedet att Courtney var gravid igen.
Naturligtvis var paret mycket glada när de insåg att deras liv återigen skulle fyllas med vaggvisor, babyfiltar och nappflaskor.
Liksom alla andra blivande föräldrar såg de fram emot de första ultraljudsbilderna.
De var lika upprymda varje gång de lämnade sjukhuset och läkarna försäkrade om att allt såg bra ut på rutinkontrollerna.
Några månader in i graviditeten, fick Courtney och Evan beskedet att de väntade en flicka: Connor skulle få en lillasyster!
Den unga, gifta paret var överlyckliga och började fantisera om allt vad en liten tjej skulle innebära för familjen.
”Jag får väl lära mig att fläta håret nu”, skrattade pappa Evan.
Den stora dagen kom bara några veckor före nyår. Den lilla flickan föddes – men alla planer på att introducera sin nya tjej i familjehemmet krossades omedelbart.
Deras nyfödda dotter Brenna föddes omsluten av en tjock, gulvit klisterhinna. Hon rörde sig inte, hade extremt hög kroppstemperatur och hela kroppen var täckt av sår.
Brenna behövde intensivvård direkt – annars skulle hon inte överleva.
Courtney och Evan fick hålla sin dotter först två veckor efter förlossningen.
Det visade sig att Brenna fötts med en allvarlig, ärftlig sjukdom som kallas Harlequin ichthyosis. Sjukdomen leder till att huden växer cirka 14 gånger snabbare än normalt.
Det skapar en rodnad över hela kroppen, något som påverkar även ögonen, munnen, näsan och öronen.
Sjukdomen är obotlig och oftast dödlig.
Med alla fysiska utmaningar som kommer med Harlekin ichthyosis visste föräldrarna att de hade en tuff tid framför sig.
En svår, känslosam resa tog sin början.
Courtney möter ofta främlingar som pekar, fäller högljudda kommentarer eller ställer oförskämda frågor när hon är ute med Brenna.
Det gör henne mycket ledsen. Hon kan visserligen förstå att andra barn är nyfikna på Brenna, eftersom hennes dotter ser speciell ut.
Men vad som verkligen upprör Courtney är reaktionen hos många föräldrar. De drar undan sina barn bort så fort de ser Brenna och ber sina ungar att vara tysta i Brennas närhet.
”Varför gör de avståndet mellan oss så stort? Varför tar de inte oss som ett positivt exempel, för att lära sina barn att andra barn kan se annorlunda ut och att det inte måste vara någonting dåligt?”, frågar sig Courtney.
Courtney ser hellre att föräldrar kommer fram och pratar med henne och Brenna, istället för att vända bort blicken och fly från lekplatsen.
Samtidigt är Brenna en stolt och kaxig liten flicka, som inte låter någon trycka nedan henne. Hon är trygg i sig själv, tack vare stödet från familjen.
Inte från storebror Connor, som verkligen avgudar sin lillasyster.
”Varför försöker föräldrar undvika samtal om människor som ser annorlunda ut? Vad är de rädda för? De kunde bara komma fram till oss och frågar hur gammal Brenna är”, säger Courney och fortsätter:
”När ett barn frågar varför Brenna är så röd och svullen, varför kan de inte bara vara ärliga och säga ”jag vet inte, men det är inte så viktigt hur någon ser ut. Vi är alla unika, eller hur?”
Trots en tuff vardag är Evan, Courtney och Connor stolta över sin lilla kämpe – med all rätta.
Varje kväll badar pappa Evan sin dotter, en procedur som måste skötas varje dag.
Samme man som skämtade om att fläta sin dotters hår stryker nu henne mycket försiktigt, men stadigt, med en trasa för att tvätta bort fjällande hud.
Sjukdomen gör också att Brenna inte har så mycket hår, men det lilla hon har kammar pappan omsorgsfullt, varje dag.
Och på de allra flesta sätt är Brenna som alla andra barn. Hon älskar sin familj, att leka och att läsa godnattsagor tillsammans med sin storebror och pappa.
Föräldrarna är övertygade om att Brenna kan göra vad hon vill i livet, även om ingenting blev som de hade tänkt.
Courtney skriver nu regelbundet om familjens vardag på sin blogg, Blessed by Brenna, och hon har även skrivit en bok som heter A Different Beatiful, som publicerades i augusti 2016.
Familjen hoppas att deras öppenhjärtliga berättelse kan hjälpa andra att förstå och uppskatta människor som ser annorlunda ut.
Och visst är Brenna väldigt söt och fin, precis som hon är?
Dela gärna vidare Brennas inspirerande mod om du också vill öka medvetenhet kring hennes sjukdom.
Tillsammans kan vi försöka se till så att alla barn får en trygg uppväxt, utan att mötas av fördomar.