Småbarnspappan testar på att vara ”mamma” i 16 timmar och är nära att bryta ihop.

Brad Kearns från Sydney i Australien trodde att han som småbarnspappa gjorde i princip exakt samma jobb som mamman till deras två barn. ”Du vet när din fru alltid säger ”jag önskar att jag kunde vara pappan” och du tänker … Det är samma sak …” skriver han på Facebook. Sedan testade han på att vara ”mamma” i 16 timmar – och trodde att han skulle bryta ihop. Nu delar han med sig av sin historia på Facebook, där hans inlägg har gillats av över 60 000 personer och delats över 17 000 gånger.  

Nu vet jag inte hur det är med arbetsfördelningen i hemmet i Sverige i dag – jag tror och hoppas att det är så jämlikt det bara går – men när jag läser Brad Kearns Facebookinlägg känns det som att jag kastas bakåt i tiden. När jag växte upp var det alltid mamma som tvättade, diskade, handlade, lagade mat, såg till att barnens kläder var hela och rena, köpte presenter till alla kalas, strök tvätt och städade huset. Det var också hon som var hemma mest.

Jag tror att vi generellt har kommit längre än så i Sverige i dag, men det finns förmodligen fortfarande många hem som har en sådan här stereotyp arbetsfördelning i hemmet. Och många andra länder ligger en bit efter. Australien, till exempel.

För Brad började allt när han fick ett sms från sin fru Sarah, som var hemma med barnen, som berättade att det var något fel på hennes lever. Hon var tvungen att åka till sjukhuset och Brad blev tvungen att rusa hem från jobbet för att ta hand om parets två barn. Två år gamla Know och sex veckor gamla Finn. Han skriver att han annars, som pappa, kan ”få andrum” och jobba 40+ timmar i veckan eftersom det är socialt accepterat att männen drar in pengar till familjen medan mammor ”fortsätter att göra det som ser så enkelt ut för dem”.

Men nu blev Brad plötsligt tvungen att vara ”mamma”.

Han beskriver med glimten i ögat hur han hanterar barnen, som kommunicerar genom att skrika åt honom eller gråta högt. Att huset är tomt på mat så att tvååringen får äta nudlar. Hur det är att natta ett barn genom att vagga honom till sömns, för att bebisen sen ska börja vråla ”som om jag har kastat honom i väggen” så fort han läggs ner i sängen och tappar kroppskontakten med pappan.

Brad beskriver hur han måste upprepa proceduren varannan timme hela natten. ”Visste ni att sömnbrist är en form av tortyr?” skriver han på Facebook.

Han fortsätter berätta om kaoset nästa morgon. Hur den yngste sonen inte kan sova, medan den andre sonen går loss på snacks. Då knackar det plötsligt på dörren.

”Har du någonsin varit i en situation där någon kommer in medan du gör något du inte borde? Det var känslan jag fick när jag öppnade dörren för min svärmor. Där stod jag: orakad, med rufsigt hår, i byxor och strumpor från dagen innan och en luvtröja som dolde att jag inte hade någon tröja. Jag hade inte duschat, inte borstat mina tänder än, Know kom springande ut i sin sovsäck för att fråga om jag kunde öppna en till yoghurtmüslibar.”

När Brads svärmor kom in stod disken kvar på bordet, soffan var full av klistermärken och hela huset var stökigt. Och det var då han kände sig besegrad. Han hade misslyckats med att vara ”mamma” – efter bara 16 timmar.

”Jag har inte klarat av att ta hand om min personliga hygien som mamma, och ännu mindre ta hand om ett hus, lära barnen saker, förbereda måltider eller våga mig utomhus för aktiviteter.”

Nu hoppas Brad att Sarah ska bli frisk så snart som möjligt. Här kan du läsa hans Facebookinlägg i sin helhet: