Sam är 10 år. Han föddes som Iris men har alltid vetat att han egentligen är en pojke. – Jag har alltid tänkt att jag är mer kille för när jag var liten hade jag mer killkläder. Jag har alltid känt mig mer som en kille och sedan började jag tänka att tänk om jag faktiskt är en kille. Det var skönt att förstå det men det var jobbigt att ingen visste det, säger han till SVT. Men det tog ett tag innan han vågade berätta, även om hans föräldrar redan förstått det. Tillsammans berättade de för alla på fritids och i Sams skola. Och det är det som gör Sams historia så fin: Både hans jämnåriga och de vuxna i hans omgivning accepterade Sam för precis den han är. En dag när han kom till sitt fritids såg han sin knapp. Där det tidigare stått ”Iris” stod nu ”Sam”. – De flesta tyckte det var okej. Det var några som kom med frågor. Det är normalt att folk frågar saker. I klippet nedan kan du se hela SVT:s intervju med Sam. Jag tycker det här inte bara är en makalös berättelse om en 10-åring som vågade stå för den han är oavsett vad, utan också ett väldigt fint exempel på accepterande och inkännande föräldrar och vuxna. Det kanske låter självklart, men är nog allt för sällan så det är fallet. All respekt till er.
Vill du ha fler artiklar som denna i ditt flöde så klickar du bara på gillaknappen nedan.