Den här historien har verkligen en poäng jag gillar. Den visar vad en liten gest av vänlighet kan göra för att förändra en människas liv radikalt. En ung kille jobbar på ett café när en gammal dam kommer in. Hon verkar nedstämd och ledsen så han bestämmer sig för att bjuda henne på en kopp kaffe. Men det som händer sedan hade han nog inte riktigt väntat sig. Jag vet inte om det här verkligen har hänt, men jag tycker att själva grejen är så pass bra att jag ville dela den med er så att ni också kan få del av den här varma berättelsen.
Jag brukade arbeta på Starbucks tidigare. Det var ett helt okej jobb förutom en del jobbiga kunder som brukade vara oerhört självgoda och otrevliga. Men förutom dem var allt bra, jag fick ju lön.
En dag kom en äldre dam in på cafét. Jag hade aldrig sett henne tidigare, men hon såg lite nedstämd ut. Då det här inte tycktes vara någon kaxig tonåring som skulle betala sitt kaffe med pappans kreditkort ville jag verkligen anstränga mig för att ta reda på hur det stod till med henne. Jag frågar henne därför hur dagen har varit och hon svarar att den har varit bra och beställer en kopp kaffe.
Men jag märker att något inte är som det ska. Så med viskande röst frågar jag igen om hon är helt säker på att allting är bra. Hon tittar då upp på mig med tårar i ögonen och säger med darrande röst: ”Nej unge man, allt är inte bra. Min make är döende och jag försöker vänja mig vid ett liv utan honom.”
Hon berättar att hennes make brukade göra allting för henne. Han höll ordning i hemmet och han älskade att fixa och påta i trädgården. Han var oerhört charmig och varm och nu var han på väg att dö. Jag kände hur det högg till i hjärtat. Jag hällde upp en kopp kaffe och räckte över den till henne. Hon sträckte sig mot sin plånbok men jag sa att jag bjöd på kaffet. Då tittade hon mig rakt i ögonen och började gråta.
Då cafét var i stort sett tomt på andra kunder kunde jag och min chef verkligen ta oss tid för henne. Min chef gav henne en kram och kvinnan säger att det här var det finaste någon har gjort för henne någonsin. Jag tyckte inte att jag hade gjort något speciellt egentligen, det var ju bara en kopp med kaffe som inte kostade mig någonting. Men historien tar inte slut här.
Senare på eftermiddagen fick jag ett samtal från min andra chef. Hon berättade att hon precis hade blivit uppringd av en ung tjej i 20-årsåldern som hade frågat om mig. Tjejen hade sagt att hennes farmor (damen jag träffat på morgonen) hade berättat om vårt möte och enligt tjejen hade det här förändrat damens sätt att se på sin situation fullständigt. Jag blev alldeles stum av det jag fick höra.
Men historien är fortfarande inte slut.
En söndagsmorgon tre veckor senare jobbade jag på cafét igen. Plötsligt kommer en gigantisk grupp med människor in. Stora grupper brukar ofta vara ganska jobbiga att betjäna, men jag gjorde mitt bästa och kopplade på charmen. En äldre kvinna smyger fram och tar tag i min hand. Hon frågar om jag kommer ihåg henne, vilket jag självklart gör – det är den gamla damen jag bjöd på kaffe tidigare. Jag frågar henne hur det är med hennes man och hon svarar:
”Det är faktiskt därför vi är här, unge man. Jag har två saker jag vill dela med dig den här morgonen. För det första vill jag att du ska veta att min man har gått bort. Hans begravning var igår och hela släkten reste till stan för att vara med. Det andra jag vill dela med dig är det här: jag vill att du ska veta att jag berättat för människor om ur du bjöd mig på kaffe. Du kanske inte vet det här, men den där koppen gav mig ett helt nytt perspektiv på livet. Jag ville tacka dig för det och jag vill att du ska få träffa min familj. De har något de vill säga dig.”
Hon vänder sig mot sin familj och gör en vinkande gest med handen. Sedan kommer de fram till mig, en och en, tar mig i hand och tackar mig för det jag gjort. Alla har tårar i ögonen. Jag blev alldeles omskakad av upplevelsen. En kopp med kaffe hade verkligen förändrat allting och hade i förlängningen gett mig möjligheten att få minnas en främling jag aldrig känt tillsammans med dennes familj.
Efter att ha läst den här historien har jag ett råd till oss alla: när helst vi får chansen – bjud någon på en kopp med kaffe. Vi vet aldrig vad som kan hända sen…
Vill du ha fler liknande berättelser i ditt flöde så klickar du bara på gilla-knappen nedan.