Förra årets inleddes allsvenskan i fotboll med en ofattbar tragedi. Den 43-årige Djurgårdsupportern Stefan miste livet under ett bråk i samband med en match i Helsingborg. Fotbollsverige förenades i sorg och tusentals supportrar manifesterade mot det meningslösa fotbollsvåldet. I dag publicerar Djurgårdens supporterförening Järnkaminerna ett känslosamt brev, skrivet av Stefans familj. I brevet berättar familjen om den stora saknaden efter Stefan, det sista samtalet och tacksamheten till Djurgårdsfamiljen och övriga fotbollsverige. Vila i frid, Stefan!
”Ett år har gått men jag känner fortfarande smaken från vår fredagsmiddag som vi åt dagen innan Stefan reste. Han var så pirrig och glad, äntligen börjar fotbollen igen och hans älskade Djurgården skulle spela premiärmatch i Helsingborg.
Året innan hade vi byggt klart vårt hus. Vi kämpade varje dag med renoveringen för att få det klart till jul. Vi älskade vårt nya hus och njöt av livet. Stefan och jag levde ett liv som var fyllt med aktivteter, arbete och kärlek till familjen.
På söndagen ringde han på förmiddagen för att säga:
– Jag lever älskling, var inte orolig!
Han visste jag läste nättidningarna om oroligheterna på lördagsnatten. Han visste att jag var orolig.
Stefan är min stora kärlek i livet. När vi träffades var de som om vi väntat på varandra hela våra liv. Vi var äntligen på rätt ställe i livet.
Kärleken mellan oss var så stark och det fanns aldrig några tvivel. Han var den mest levnadsglada och kärleksfulla människa jag träffat. Han såg inga hinder, han såg bara lösningar. Det älskar jag honom för! Det viktigaste i hans liv var familjen. Alla skulle må bra.
Han fick kämpa lite med att få in Djurgården i vårt hem. Jag var inte helt överens med honom med att ha DIF-grejer som inredning. Djurgården och fotbollen låg honom varmt om hjärtat. Det var med stor stolthet han följde laget i med- och motgång.
Åter till helgen:
På lördagen flög Stefan och hans bror med en vän ner till Helsingborg. Han var så glad, som en liten pojke på julafton. Pirrig och energisk. Jag hade bestämt mig för att inte störa. Det var hans helg. En mysig DIF-helg som han själv sa. Efter samtalet på söndagsförmiddagen hördes vi aldrig mer.
Såg på nättidningarna att något hänt. Jag blev orolig så klart. Mitt sista sms kl 16.37 löd: “Lever du?”
Fick aldrig något svar.
Tystnad!
Tystnad!
Tystnad!
Kaos utbröt! På några få sekunder raseras allt vi trott på, allt vi drömt om. En familj raserades, en familjefar, en son, en bror är borta. För alltid!
Ensam står jag kvar. Den enorma saknaden jag känner efter Stefan går inte att beskriva. Det gör så ont i kroppen. Sorgen! Maktlösheten! Huset känns så tomt och tyst. En stol vid matbordet är för alltid tom.
Från djupet av våra hjärtan vill vi tacka alla som funnits vid vår sida detta tunga år. Vi vill tacka Djurgårdsfamiljen och övriga klubbar för det enorma stödet vi fått, för att ni visar att våld och sport inte hör ihop, för att ni visar att sorgen inte har några färger, det ni gjorde i Stefans minne på matcher runt om i landet, tysta minuter och de insamlingar som ni gjort. Vi kan känna hans stolthet över ert stöd.
Otroligt många visar kärlek, till människan. Vi är så tacksamma och djupt rörda över er medmänsklighet och kärlek. Vi är överväldigade av er givmildhet.
Barnen får aldrig tillbaka sin pappa. Hur ska de förstå när vi andra inte heller gör det? Jag får aldrig tillbaka min stora kärlek. Mamma, pappa, bror och syster får aldrig mer se sitt älskade barn och bror. Den sorgen får vi leva med i resten av våra liv.
Stefans goda hjärta och kärlek till livet lever kvar i våra minnen.
Älskad – saknad”
/Anna och barnen
Stefans bror och syster
Mamma och pappa
Det var inför fjolårets premiärmatch mellan Helsingborg och Djurgården som Stefan miste livet. En HIF-supporter slog till Stefan, som föll så illa att han dog.
Den dömde mannen fick i förra månaden sitt straff skärpt från åtta till tio månaders fängelse för misshandel och vållande till annans död.
Publicerad av Sportbibeln, gilla gärna