När du precis fått barn, då förstår alla precis:
Det är tufft med en mer i familjen och det är klart att man blir utmattad och trött.
Alla undrar om man fått sova hela natten, som om det vore den magiska formeln och sedan skulle allt vara löst.
Jag kan avslöja nu: Det är det inte.
Föräldrar får aldrig sova en hel natt. Någonsin.
Ofta betyder att sova ”en hel natt” att få sova 3-4 timmar. När väl bäbisen kan sova längre så förstår många inte att det betyder ingenting. Därför att då vaknar man med ett ryck efter 3 timmar och undrar vad som är fel. När man väl försäkrat sig om att det inte är något fel så kan man inte sova igen på grund av att man är uppstressad av allt adrenalin.
När man till slut accepterat att barnet faktiskt kan sova en hel natt? Precis då börjar barnet komma in med en massa frågor och vill sova i föräldrarnas säng. När dom till slut växer upp håller man sig vaken för att se att dom kommer hem ordentligt.
Det finns inga pauser.
Enda gången man har chans att kolla igenom Facebook ordentligt är när man är på toaletten. Men inte ens det går ju alltid för om inte barnet springer in så bankar det på dörren. Det är svårt för många att förstå att det tar lång tid att svara på ett sms. Kanske om ni hade barn skulle ni förstå.
Det finns ingen semester.
För folk som är barn och är riktigt utmattad finns det oftast lösningar. Man kan ta några dagar ledigt från jobbet. Som sista utväg kanske man sjukanmäler sig. Men när man har barn går det inte att vara sjuk. Det går i alla fall inte att vara sjuk på riktigt. Maten ska ändå lagas och man måste ändå berätta historier och byta blöjor och hålla ordning.
Hjärnan är alltid överhettad.
”Mamma, mamma, mamma, mamma”.
Oavsett vad man svarar kommer det alltid:
”Varför då? Varför då? Varför då? Varför då?”
Och sedan…
”Men jag vill, men jag vill, men jag vill.”
Det är klart att barnen säger väldigt mycket söta saker, men det är också mycket som kommer åter och åter igen och håller din hjärna konstant sysselsatt.
Det är fysiskt också.
Det är inte nog med att man ska bli dragen i håret och bli riven av de där naglarna som aldrig verkar gå att klippa. Som mamma ska man också bära ett barn i 9 månader. Men det slutar ju inte där. Som nybliven förälder ska man konstant bära omkring på sitt barn. Sedan ska man simma omkring på vardagsrumsgolvet och leka. Krypa omkring i alla möjliga olika positioner för att ta sig in i lektältet och bygga med lego.
…sedan är det dags att städa.
Med allt det där klart så kommer förstås städandet. Minns när man tyckte det var jobbigt att städa ettan varannan vecka. Här är det leksaker, spya, mer leksaker, tallrikar, skedar, mer spya, mer leksaker. Det tar aldrig slut!
Till sist… Oron!
Djupa rynkor. Gråa hår. Aldrig har de dykt upp så ofta som när du blir förälder. Helt plötsligt ser du påsar under ögonen. Det är inte bara all ansträngning. All ångest och oro som strömmar genom kroppen: Man undrar om man gör något fel, om något ska hända. Om de ska ramla nerför trappen, om de klättrar och slår sig på hyllor, ramlar på huvudet eller gud bevare oss när de är sjuka och vi inte vet vad det är.
Det finns bara en sak som ger energi.
Man får ingen semester, man får ingen paus, man har ägnat dagen åt att oroa sig och se till att barnet har allt det den behöver. Man ramlar i säng helt orkeslös. Men när man vaknar på morgonen ser man sitt barn där med ett stort leende och då får man energi för att göra om allting för att barnet betyder så mycket.
Så nu vet du varför föräldrar är så mycket tröttare än du tror att de ska vara.
Men bara så du vet: Även om det är trötta är de lyckliga.
Hjälp till att sprida så att folk förstår!