Det är inte alltid lätt att veta vad man vill med livet, särskilt inte när man är ung. Jag vet att jag hade många drömmar om resor och karriär när jag tagit studenten. Några planer infriades och andra inte, för med tiden ändras planerna.
22-åriga Emilie var färdigutbildat på universitetet kände hon att det var hennes tur att njuta och se världen, dock hände något hon aldrig kunnat föreställa sig i sin vildaste fantasi.
Emilie Larter var nästan klar med studierna och längtade efter att ge sig ut och resa. Hon packade sin väska och begav sig till Uganda för att volontärarbeta i två månader, det var åtminstone planen.
Emilie tog jobb på ett barnhem där hon mottogs med öppna armar.
– Det var en kulturchock att komma till barnhemmet. Hemmet låg i en liten by, 25 kilometer från den närmaste staden. Jag fick väldigt stor uppmärksamhet, eftersom jag var en ”mzungus” (en vit person). Mina uppdrag var enkla, jag bytte blöjor, såg till att barnen fick mat och lekte med dem. Det var underbart, säger Emilie till brittiska Mirror.
Efter en månad på barnhemmet fick Emilie veta att det fanns en nyfödd pojke som förlorat sin mamma i grannbyn en bit bort. Bebisen var bara fem dagar gammal, och eftersom att varken han eller hans sex syskon hade någon anhörig gick vårdnaden över till barnhemmet. Det var början på det som skulle förändra Emilies liv för alltid.
– Pojken hette Adam och eftersom jag var volontär fick jag ta ansvar för honom. Han sov med mig och han var med mig dygnet runt. Jag var ju utbildad lågstadielärare, men det var första gången som jag fick ta hand om en nyfödd, så jag fick ringa min mamma hela tiden för att få tips och råd, säger Emilie.
Situationen på barnhemmet var tuff. Det saknades el och rinnande vatten, och vatten kunde bara hämtas ut brunnarna när solen var uppe då det var för riskfyllt annars. Emilie var med Adam så ofta hon kunde, vilket gjorde att han grät när hon inte var nära.
Men tiden gick och Emilie blev tvungen att åka hem för att slutaföra studierna och ta sin examen. De tog ett hjärtskärande farväl och Emilie åkte hem, men hela tiden tänkte hon på Adam.
Så fort hon var klar åkte hon tillbaka och fick se hur mycket Adam hunnit växa. Hon stannade fem månader, sedan tog pengarna slut och hon blev tvungen att åka tillbaka till Storbritannien för att jobba, och så kom hennes liv att bli.
– Jag grät hela resan hem och tänkte bara på hur jag skulle få råd att åka tillbaka. Så när jag kom fram skaffade jag mig tre jobb, jag undervisade på dagarna, jobbade i bar på kvällarna och hoppade in som vårdare på helgerna. Jag var helt utmattad, men efter ett par månader hade jag pengar nog att kunna åka iväg några veckor, berättar hon för brittiska Mirror.
Till slut insåg Emilie att det inte var hållbart.
– Jag hade bestämt mig. Jag bröt med min pojkvän också. Jag var inte redo att ge upp de saker jag brydde mig mest om i livet, och det var inte han heller.
Emilies hjärta fanns hon den föräldralöse pojken, vilket gjorde att hon återvände till Uganda. Då hon jobbar ideellt har hon startat en Go Fund Me-insamling för att Adam ska kunna adopteras.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig, ibland kommer känslorna emellan. Dela gärna om du också blev berörd av hur Emilie valde att jobba hårt för att återvända till den föräldralöse pojken Adam.