Relationen till svärföräldrarna är inte alltid smärtfri. En del personer kommer överens med sin svärmor och svärfar hur bra som helst, medan andra tycker att de kanske lägger sig i för mycket eller är för frånvarande. Ändå är det en relation som måste finnas. Så det är bara att göra det bästa av situationen och försöka få den att fungera. Skribenten Tina Plantamura hade inte den bästa relationen med sin svärmor, sina tre söners farmor. Hon tyckte att hon var för klemande och skämde bort sina barnbarn alldeles för mycket. Men så en dag dog pojkarnas farmor plötsligt, och Tina tänkte om. För det var inte farmoderns presenter och pengar pojkarna saknade – utan hennes gränslösa kärlek. Tina har skrivit ett starkt och känslosamt brev till sin bortgångna svärmor, som publicerades på Huffington Post för ungefär ett år sedan, och på Upworthy nyligen. Sedan dess har hundratusentals personer världen över läst brevet och berörts av det.
Så här skriver Tina Plantamura till sin svärmor:
”Du stal alltid mitt rampljus. Du gav dem allt de ville ha. Du sa aldrig nej när de frågade efter något. En andra omgång efterrätt. Godis före maten. Några minter till i badet. Pengar till glass.”
Tina Plantamura skriver hur hon försökte visa respekt för sin svärmor samtidigt som hon ville få henne att inte skämma bort de tre sönerna. Tina ville inte att pojkarna skulle bli själviska, utan ville att de skulle lära sig vänta på sin tur, turas om och dela med sig.
”Du höll om mina bebisar långt efter att de hade somnat. Förstod du inte att jag behövde lära dem att somna av sig själva? Du sprang till dem så fort de gav ifrån sig minsta ljud. Hur skulle de någonsin lära sig att trösta sig själva?
Jag blev förnärmad när du köpte de bästa och dyraste presenterna till jul och födelsedagar. Hur skulle jag kunna konkurrera med dig?”
Hennes svärmor lagade alltid pojkarnas favoritmat och hade alltid en överraskning i bakfickan. En present eller godis. Tina ville att barnen skulle se sin farmor för den hon var, inte bara associera henne med godis och presenter.
”Jag tillbringade massor av tid med att undra varför du gjorde alla dessa saker och hur jag skulle kunna få dig att lugna ner dig. Jag vet att farmödrar ska ”skämma bort barnen” och sen skicka hem dem, men du var … löjlig.
Tills du var borta.
Jag var tvungen att hålla om mina pojkar och berätta för dem att deras farmor hade dött. Det verkade inte möjligt – du skulle ju finnas där vid alla särskilda tillfällen: bal, examen, bröllop. Men de förlorade sin farmor alldeles för tidigt och plötsligt. De var inte redo att ta farväl.”
Men det Tina aldrig tänkte på var att allt svärmodern gjorde för sina barnbarn var uttryck för kärlek. Hon visade hur mycket hon älskade de tre pojkarna på alla sätt hon kunde. Kärleken visste inga gränser. Nu ångrar Tina att hon inte insåg detta tidigare, skriver hon.
”Det är meningslöst att älta saker man ångrar, men jag tänker på hur fel jag hade. Jag hade så fel i sättet jag tog emot din generositet. Mina barn, som nu är i tonåren, saknar dig så. Och de saknar inte dina gåvor eller dina pengar. De saknar dig.”
”Om jag kunde prata med dig en gång till skulle jag berätta för dig att varenda gång jag fångas i ett kärt ögonblick, varenda gång de når en ny milstolpe i livet och varenda gång de fascinerar mig med sin uthållighet, talang och sina triumfer så tänker jag på dig. Och jag önskar att de kunde få dig tillbaka.”
Tina önskar att hennes svärmor skulle kunna komma tillbaka och visa sin kärlek en sista gång. Göra allt för pojkarna en sista gång. Men hon inser också att farmoderns kärlek till barnbarnen alltid kommer att finnas kvar.
”Ju mer jag längtar efter dig, desto mer inser jag att på ett sätt lämnade du aldrig.
Jag förstår nu. Jag vet att du älskade dem på alla sätt du kunde. Jag vet att de gav dig glädje och mening. Och självklart vet jag att du inte kan komma tillbaka, men jag vet också att din kärlek till dem alltid kommer att finnas kvar. Din kärlek har byggt dem och skyddat dem på sätt som inte går att beskriva.”
Nu tackar Tina sin svärmor för alla gånger hon höll om barnen, tröstade dem och för alla presenter hon gav dem. För att kärlek hon visade. Och hon kommer för alltid att tacka henne.
Det är lätt att ha åsikter om hur nära och kära beter sig, men oftast gör de som de gör av en anledning: kärlek. Och man vet aldrig när de eller kärleken försvinner. Detta är ett vackert och tänkvärt brev till en svärmor som bara visade kärlek, och en läxa till oss alla att uppskatta det vi har.
Publicerad av Newsner Familj, gilla gärna