Allt har en mening. Det har min mamma sagt till mig många gånger. Jag är inte helt övertygad om att så är fallet, men då och då känner jag att ödets outgrundliga vägar förmodligen spelat in. Oavsett vad man tror eller tänker så var det i alla fall ren och skär tillfällighet att detta 25-åriga mysterium från Lake Hartwell, Carolina, fick sin lösning.
Huruvida ödet spelade in låter jag vara osagt, men jag kan inte låta bli att fundera.
Den 4:e juli var Ben Meyers och hans 11-årige brorson ute och fiskade. Vattnet var lugnt och nappen var få. Men så högg det till – och känslan på fiskespöt var att någonting enormt hade huggit. Ben och brorsonen skulle dock dra upp någonting som var långt ifrån en levande varelse.
”Jag tog min håv och han drog upp den till vattenytan, och då ser jag att det är en handväska. Jag sa: ’Du har inte fångat en fisk, du har fångat en skatt!'”, berättar Ben för Fox Carolina.
Fiskarna öppnade väskan för att se om det fanns någonting kvar. Inuti fanns familjebilder och alla andra tillhörigheter som man kan tänkas ha i en handväska. Kreditkort var intakta – och Ben tyckte sig känna igen namnet på ägaren. Det berättar Fox Carolina.
Det otroliga avslutningen är att det faktiskt var en vän till Ben som väskan tillhörde – för 25 år sedan. April Bolt var namnet på kvinnan, och hon skulle nu få återförenas med sina ägodelar, som fascinerande nog hållit sig relativt intakta. Det var en dag i hamnen 1992 som April förlorade sin väska. Hon hade suttit och ätit, förlorat uppsikten över väskan – som sedan försvunnit spårlöst.
”Jag var förkrossad, jag grät. Framför allt för att min lilla pojke var 15 månader gammal då och alla bilder av honom hade jag i den där väskan”, säger April till Fox Carolina.
Men nu har April alltså återförenats med sin väska, och mysteriumet har i alla fall nästan lösts. Allt tack vare en otrolig tillfällighet. Tänk att fiskaren Ben kände April, och därför kunde föra vidare fångsten till dess rättmätiga ägare.
Ett gammalt ordspråk lyder: Ingen har valt sitt öde. Därför kräver ödet att vi alltid skall vara redo. I detta fall vill jag nog skriva under på det. Oavsett så hoppas jag att så många som möjligt får ta del av denna fascinerande historia, som dessutom fick ett lyckligt slut. Om en delning kan förgylla någons dag, så är det värt det.