Den 21 juli förra året delades en historia på Facebook. En historia som spridits som en löpeld på nätet. Den berättar något väldigt viktigt om något som tycks vara så enkelt, men är så svårt: Tacksamhet. För trots att många av oss har mer än vad vi behöver, så tycks vi alltid sträva efter att få mer. Därför måste vi ibland stanna upp, ta ett steg tillbaka och fråga oss själva; Borde vi inte vara tacksamma för det vi redan har? Inte minst för våra barns skull borde vi tänka efter en extra gång. Ibland kan den typen av insikter och läxor om livet komma från de mest oväntade håll. Som i det här fallet.
En dag tar den väldigt rika pappan med sin son på en resa ut på landet. Anledningen till deras tripp var att visa sonen hur det är att vara fattig. De spenderade några dygn på en bondgård hos en familj som i moderna mått mätt ansågs väldigt fattig.
När de återvände från resan frågade pappan sin son hur han hade upplevt de föregående dagarna.
”Det var fantastiskt, pappa”, svarade sonen.
”Men såg du inte hur de fattiga människorna levde?”, frågade pappan.
”Ja, det gjorde jag”, svarade pojken.
”Så vad lärde du dig av resan?”, frågade pappan.
”Jag la märke till att vi har en hund men de hade fyra. Vi har en pool som täcker halva vår gård men de har en bäck utan slut. Vi har köpta lyktor i vår trädgård men de har stjärnor på natten. Vår uteplats är enorm men de har hela horisonten. Vi har en liten bit mark att leva på men de har fält som sträcker sig så långt ögat når. Vi har folk som betjänar oss men de betjänar andra.
Vi köper vår mat men de odlar sin. Vi har murar runt vårt hus för att beskydda oss men de har vänner som håller dem trygga.”
Pojkens pappa var mållös.
”Det visade mig verkligen hur fattiga vi egentligen är”, avslutade pojken.
Ibland är det de vi tror kan minst som kan lära oss mest. Dela gärna om du också tycker att den lille pojkens svar lär oss en väldigt viktig läxa om livet.
