Mary Ann Bevan var länge känd som ”världens fulaste kvinna.” Men bakom ytan var hon en kärleksfull mor som genomled hån och skratten för att försörja sin familj.
Här är hennes berättelse.
På många sätt är jag nöjd med hur långt vårt samhälle har kommit år 2025. Visst var vissa saker bättre förr, men om vi bara tittar några århundraden tillbaka finns det aspekter av vardagen som verkligen hör hemma i historiens skräpkammare.
På 1800-talet var ”freak shows” en av de mest populära attraktionerna som fanns och sågs som en normal del av den amerikanska kulturen. I själva verket var de kringresande cirkusar som visade upp ”udda” människor – som skäggiga damer och siamesiska tvillingar.
En sådan ”udda” person, Mary Ann Bevan, blev känd som ”världens fulaste kvinna” – och hennes anmärkningsvärda historia och tragiska öde visar varför vi aldrig får glömma henne.
Människor av olika etnicitet eller med olika fysiska variationer har alltid fascinerat människor – men att ställa ut människor offentligt som cirkusdjur och tjäna pengar på dem är något som är fel, oavsett vilken tidsperiod vi talar om.
I dag är det såklart oacceptabelt att behandla människor som underhållningsobjekt på det sättet – men på 1800-talet flockades folkmassorna för att se dem. Från 1840-talet till 1940-talet var ”freakshows” som mest populära, och exploatering i vinstsyfte ansågs inte vara moraliskt fel.
Mary Ann Bevan
Därför är det kanske inte så konstigt att berättelsen om Mary Ann Bevan börjar under just den här epoken i historien. Hon föddes som Mary Ann Webster den 20 december 1874 i Plaistow i östra London, Storbritannien.
Under den här tiden var det vanligt att det fanns stora barnaskaror i nästan alla arbetarklassfamiljer. Mary Ann Webster var ett av åtta barn och under sin uppväxt var hon precis som sina syskon (sex av dem var bröder).
När hennes bröder blev äldre skickades de iväg för att arbeta och försörja familjen. Men Mary Ann hade andra möjligheter. Efter att ha avslutat sina medicinska studier blev hon sjuksköterska 1894. Vid den här tidpunkten i hennes liv såg hennes framtid lovande ut.
Hon var en vacker ung kvinna med en bra utbildning och bodde i London. Denna stad var ekonomiskt välmående och hade blivit centrum för den moderna världen. Mary Ann fann också kärleken 1902, då hon gifte sig med Thomas Bevan. Paret var mycket lyckliga tillsammans och fick fyra barn under sitt äktenskap. Tyvärr varade dock inte de goda tiderna. Efter 14 år tillsammans gick Thomas bort i en stroke. Mary Ann var förkrossad och lämnades dessutom ensam med sina fyra barn.
Det är akromegali
Tyvärr var det också andra saker som plågade henne. Ett medicinskt problem hade börjat påverka henne strax efter att hon gift sig med Thomas, och det blev bara värre med åren.
Vid 32 års ålder började Mary Ann visa tecken på akromegali. Hon måste ha varit livrädd när de första symtomen dök upp, och tyvärr var det inte lätt att få hjälp med det sällsynta tillståndet. Så här beskriver 1177 sjukdomen: ”Akromegali är en endokrin sjukdom som leder till en onormal kroppslig tillväxt orsakad av hög insöndring av tillväxthormon i blodet.”
På den tiden var akromegali en okänd sjukdom och läkarna hade liten kunskap om hur den skulle behandlas. Sjukdomen leder till förstorad kroppsvävnad och benstomme. Det är ett grymt tillstånd som ofta gör att den drabbade personens händer och fötter blir tre gånger så stora som vanligt.
Sjukdomen uppträder vanligtvis efter puberteten, men i Mary Ann Bevans fall dök den upp senare i livet och drabbade hennes ansikte. Medan hon kämpade mot sjukdomen blev hennes ansikte snabbt större och hennes drag även mer maskulina.
Idag vet vi mycket mer om sjukdomen. Vi vet till exempel att den drabbar så många som sex av 100.000 personer. Tillståndet kan också behandlas om det upptäcks i tid. För personer som idag diagnostiseras med akromegali är till exempel den förväntade livslängden densamma som för befolkningen i allmänhet – förutsatt att de får rätt behandling i tid.
”Freak shows” i USA
Men sådana medicinska framsteg var tyvärr inte något som Mary Ann Bevan kunde dra nytta av. Istället drabbades hon hårt av sjukdomen – både ekonomiskt och psykologiskt. Under den period hon var gift med Thomas var tillståndet inte så illa. Mary Ann fick en del kommentarer men kunde finna tröst hos sin make och familj.
När Thomas dog eskalerade dock situationen och det blev svårt för Mary Ann att försörja sina barn. Hennes fysiska förändringar var drastiska och tillståndet plågade hela hennes kropp. På bara några år gick hon från att vara en vacker ung mor till att bli en nedstämd änka som inte gick att känna igen.
När hennes utseende förändrades ville ingen längre anställa henne. Hennes arbetsgivare ville inte ha en deformerad kvinna som drog till sig uppmärksamhet – många av dem blev också rädda för henne.
Men så en dag såg Mary Ann en annons i tidningen som skulle förändra hela hennes liv. I annonsen stod följande:
”Sökes: Fulaste kvinnan. Inget frånstötande, lemlästat eller vanställt. Bra lön garanterad och långt engagemang för framgångsrik sökande. Skicka nytaget fotografi.”
Mannen bakom annonsen var en man vid namn Claude Bartram. Han arbetade som agent för en amerikansk cirkus, Barnum och Bailey. Med skulder och räkningar som staplades på hög såg Mary Ann inget annat val än att svara på annonsen. Hon gjorde det inte för att bli berömd eller rik – det handlade bara om att sätta mat på bordet för sina älskade barn. Mary Ann var en mor framför allt annat.
Efter att Mary Ann skickat in ett fotografi av sig själv tog Bartram kontakt med henne. Fotografierna av henne blev senare allmänt kända bland allmänheten. Men medan många människor bara såg en skrämmande bild av en gigantisk kvinna, såg Bartram något mer. Det fanns detaljer i Mary Anns ansikte och personlighet som gick obemärkt förbi.
”Hon var inte alls frånstötande. Hon hade den typ av ansikte som man brukar hitta hos en jätte, en kraftfull, maskulin käke, framträdande kindben, näsa och panna, men hon var obefläckad, frisk och stark. Hon berättade för mig att hon inte gillade tanken på att ställa ut sig själv, hon var blyg och ville inte skiljas från sina barn”, förklarade Bartram senare enligt Daily Star.
”Jag sa till henne att hon skulle tjäna 10 pund i veckan under ett år, resekostnader och alla pengar från försäljningen av vykort på sig själv, så att hon kunde sörja för sina barns utbildning.”
Hon var ”världens fulaste kvinna”
Mary Ann vacklade men gick till slut med på det. I början av sin nya karriär drog hon till sig mycket uppmärksamhet och blev inbjuden till Dreamland Circus på Coney Island.
År 1920 tog hon båten över Atlanten och när hon anlände till New York var Mary Ann redan ett känt ansikte. Nästan alla tidningar i Big Apple hade en bild av henne på omslaget eftersom Mary Ann kallades ”The Ugliest Woman on Earth”.
Mary Ann Bevan skulle bli en stor stjärna på Coney Island Circus, som drevs av Samuel Gumpertz, en framgångsrik showman från Missouri. Nykomlingen från England överglänste sina cirkuskollegor och Mary Ann blev den stora attraktionen i konkurrens med skäggiga damer, siamesiska tvillingar och andra människor med olika fysiska handikapp.
Men vissa människor såg det omoraliska i att visa upp människor på cirkus. Att utnyttja cirkusartisters funktionsnedsättningar och sjukdomar för att tjäna pengar rörde upp känslor, även på 1800-talet. En läkare, den ledande neurokirurgen Harvey Cushing, agerade och krävde att de skulle lämna Mary Ann ifred.
”Denna olyckliga kvinna som sitter i Ringling Brothers sidoshow ’mellan Fat Lady och Armless Wonder’ och ’påverkar vita spetshattar, ullvantar och höga snörskor’ har en historia som är långt ifrån munterhetsframkallande.”
”Hon, som tidigare var en pigg och vacker ung kvinna, har drabbats av en sjukdom som kallas akromegali”, skrev han i ett brev till Time Magazine.
Men människor strömmade fortfarande till cirkusen och direktörerna tjänade mycket pengar. Tyvärr fick Mary Ann utstå en hel del i New York. Hon tvingades bära manskläder för att se mer oattraktiv och okvinnlig ut. Hon fick också stå ut med kommentarer och skratt, vilket måste ha påverkat hennes självkänsla.
Mary Ann Bevans död
Men det fanns en uppsida som övertygade henne om att det var värt det. Enligt Daily Star tjänade Mary Ann Bevan nästan 590.000 dollar under sin tid på cirkusen. Hon gick igenom mycket, men hon tjänade en förmögenhet. Hon log mekaniskt och erbjöd också vykort av sig själv till försäljning.
Pengarna gjorde det möjligt för Mary Ann att skicka sina fyra barn till en internatskola i England. Att lämna sina barn på en annan kontinent är naturligtvis en mors värsta mardröm – men Mary Ann hade inget val, och i slutändan gjorde hon allt för att skapa en bättre framtid för sina barn.
Den självuppoffrande Mary Ann visade vad sann skönhet är: när man är beredd att ge allt för de människor man älskar.
År 1925 åkte hon tillbaka för att delta i en utställning i Paris, men under resten av sitt liv bodde hon i New York och arbetade på Coney Island Dreamland Show.
Mary Ann dog 1933 av naturliga orsaker. Hon blev 59 år gammal, och efter hennes död uppfyllde hennes barn Mary Anns sista önskan: att bli begravd i sitt födelseland. Hon vilar nu på Ladywell and Brockley Cemetery i södra London.
Hennes berättelse visar vilken beslutsamhet hon hade för att försörja sin familj. På hennes tid fanns det inte samma förutsättningar som idag utan hon var en kärleksfull mor, som satte sina barn först och sig själv sist. Men hennes historia visar också vikten av att våga se människan bakom ytan, och att det vackra sitter inuti.
Vila i frid Mary Ann.
LÄS MER
- Omayra Sánchez: Tragiska sanningen bakom berömda fotot
- Stranden Battery Park Beach vid World Trade Center
- Historiska foton som ger kalla kårar