Under fyra månader fick Caroline Boudet höra mycket som gjorde ont i henne. Hon hade fött sin dotter Louise fyra månader tidigare. Louise har Downs syndrom och allt för ofta fick hon okänsliga kommentarer och frågor. Så Caroline skrev ett inlägg på Facebook om hur man bör bemöta en mamma som henne, och inlägget har sedan spridits till miljoner människor världen över.
Så här skrev Caroline på Facebook:
Här är min lilla flicka, Louise. Hon är 4 månader gammal. Hon har två ben, två armar och en extra kromosom. Snälla, när du träffar Louise, fråga inte hennes mamma: ”Hur kommer det sig att du inte fick reda på det under graviditeten?” Antingen fick föräldrarna veta det, och de tog beslutet att behålla barnet. Eller så fick de inte veta, och då var det en tillräckligt stor överraskning för dem för att de inte ska vilja prata om det om och om igen. Kom ihåg att mammor har en tendens att känna skuld inför precis allting. Så en extra kromosom som överraskning… Du kan ju gissa.
Säg inte till hennes mamma: ”Det är ditt barn oavsett vad.” Nej, det är mitt barn. Punkt. Dessutom: ”oavsett vad” är ett ganska fult namn. Jag kallar henne hellre Louise.
Säg inte till hennes mamma: ”Eftersom hon är ett Downs syndrom-barn… etc.” Nej, hon är en 4 månader gammal bebis som råkar ha Downs syndrom. Det är inte vad hon är, det är vad hon har. Du skulle aldrig säga till någon att ”hon är en cancerbebis.”
Säg inte: ”De är si, de är så.” ”De” har alla sina egenskaper, sin karaktär, sin egen smak, sitt liv. ”De” har lika många olikheter mellan dem som du har med din granne.
Jag vet att om man inte har upplevt det så tänker man inte på det. Men ord har betydelse. De kan trösta och de kan göra ont. Så tänka bara på det lite, särskilt om du arbetar som läkare eller sjuksköterska.
Jag brukar inte göra min status ”offentlig” på Facebook, men den här kommer att vara det. Du kan läsa den och dela den som du vill. För varje år finns det (i Frankrike) 500 nya ”mammor till Louise” som kan få en dag förstörd av ord som dessa. Jag vet att det inte meningen att såra. Men du behöver få veta det här.
Dela gärna vidare Carolines ord om du tycker detta är viktigt, så att fler läser hennes inlägg och kanske tänker efter innan de öppnar munnen. Det är ingen lätt fråga, men det är det minsta vi kan göra för de här föräldrarna.
(function(d, s, id) { var js, fjs = d.getElementsByTagName(s)[0]; if (d.getElementById(id)) return; js = d.createElement(s); js.id = id; js.src = ”//connect.facebook.net/sv_SE/sdk.js#xfbml=1&version=v2.3”; fjs.parentNode.insertBefore(js, fjs);}(document, ’script’, ’facebook-jssdk’));
(English translation below!)[LES MOTS SONT IMPORTANTS] Elle, c’est ma fille. Louise. Qui a quatre mois, deux bras deux…
Posted by Caroline Boudet on den 8 juni 2015
Publicerad av Newsner familj, gilla gärna