Francine Christophe överlevde förintelsen under andra världskriget, en av de värsta händelserna i mänsklighetens historia. Francine, då en bara en liten flicka, var fånge på ökända koncentrationslägret Bergen-Belsen, där över 70 000 människor dog, bland dem Anne Frank. Lyckligtvis klarade sig Francine med livet i behåll, men hon hjälpte också andra fångar att härda ut. Francines mamma hade nämligen lyckats smuggla med sig en chokladkaka in i koncentrationslägret. Chokladbiten var tänkt att sparas om Francine skulle bli så utmattad att hon längre inte kunde stå. Men när en annan kvinna i dödslägret, Hélène, var gravid och plötsligt fick förlossningsvärkar kände Francine att något behövde göras. Francine och hennes mamma var oroliga för att kvinnan skulle dö i samband med förlossningen, eftersom Héléne var så pass utmattad och led av näringsbrist. Francines mamman frågade dottern om de borde ge chokladkakan till gravida kvinnan och Francine tvekade inte en sekund. 70 år senare föreläste Francine om sina upplevelser på koncentrationslägret. Det var i stort sett som vanligt, i publiken satt både överlevare och historiker. När Francine pratat klart gick en annan kvinna upp på podiet för att föreläsa. Men först vände hon sig till Francine…
Francine Christophe föddes 1933, i Frankrike och har judiskt påbrå. När hon var en liten flicka deporterades hon tillsammans med sin mamma.
Hon kom till koncentrationslägret Bergen-Belsen, i norra Tyskland.
När en annan kvinna i lägret, Hélène, var gravid och plötsligt förlossningsvärkar kände Francine att något behövde göras. Francine och hennes mamma gav henne en chokladbit som de smugglat med sig och förlossningen gick till slut bra.
Efter förintelsen förläste Francine Christophe över hela världen. Men en gång hände något hon knappast väntat sig.
Under en föreläsning ställde sig en kvinna upp och sa att hon hade något till Francine Christophe. Hon tog fram en chokladkaka ur fickan och det hon berättade sen är bland det kraftfullaste jag hört. Hör vad som hände i videon nedan:
Den här historien gav mig både rysningar och hopp om mänskligheten. Tänk att vi, oavsett ålder, kan plocka fram vår godhet under de mest hemska förhållandena. Dela gärna vidare denna berättelse, förhoppningsvis kan den skänka lite hopp och bidra till att minnet av förintelsen aldrig går förlorat.