Vi lever i en tid där våra äldre många gånger försummas och glöms bort. Inte bara av myndigheter och politiker, utan också i en vardag där det lätt blir tomt och ensamt utan anhöriga eller vänner kvar i livet.
Därför blir jag så glad av att läsa om medmänniskor som släpper sina egna bekymmer och gör allt i sin makt för att ge de äldre ett mål och en mening – om det så bara är genom att finnas där och umgås.
Den här historien, om 39-åriga Lucy Ashen och hennes äldre granne, är precis en sådan typ av historia som vi alla borde läsa, reflektera kring och sprida vidare för att uppmärksamma budskapet: att vi måste ha tid för våra äldre.
I 21 år hade trebarnsmamman Lucy Ashen bott i samma lägenhetshus i den engelska huvudstaden London.
Grannen, en äldre kvinna, skymtade hon ibland – men de var inte mer än bekanta med varandra eftersom gumman inte litade på folk och inte ville släppa in någon i sitt hem.
Lucy visste dock att grannkvinnan bodde ensam utan någon som såg efter henne och hon anade därför att kvinnan kanske behövde hjälp men att hon inte ville be om det.
I flera års tid försökte Lucy vinna gummans tillit – och en dag i höstas var de så tillräckligt bekanta för att Lucy skulle få tillåtelse att skyffla upp dörren och kika in.
Men hon hade aldrig kunnat förbereda sig på hur illa det faktiskt var ställt.
”Vad jag såg när hon till slut släppte in mig kommer jag aldrig att glömma! Det var fruktansvärt!”, skriver Lucy Ashen på Facebook.
Kvinnan levde i ett smuts och ett elände som knappt kunde beskrivas med ord.
Möblerna var utnötta och fulla av hål.
Golv och väggar var täckta av smuts och avlagringar.
Alla kläder var lortiga.
Inte fanns det heller någon mat eftersom kylen ekade tom.
Kvinnan själv hade inte tagit en dusch på 13 år och sov gjorde hon på en smutsig madrass på golvet.
Så här förtjänade ingen att bo – och Lucy visste omedelbart att hon var tvungen att ingripa.
Med hjälp av sin 14-åriga dotter satte Lucy igång.
De slängde ut alla möbler och städade i totalt 60 timmar för att över huvud taget få lägenheten i acceptabelt skick.
Därefter vände sig Lucy mot Facebook, där hon berättade om situationen och skrev en lista över vad som behövdes.
”Jag kunde inte i mina vildaste drömmar ha anat vad som skulle hända sedan! Responsen har varit överväldigande!”, skriver Lucy på Facebook.
Folk erbjöd sig att hjälpa till, de donerade alla möjliga saker och ting – och inom ett dygn var 80 procent av listan redan uppfylld!
Tack vare alla underbara medmänniskors vänlighet, generositet och kärlek förändrades allt.
På nolltid hade kvinnan plötsligt fått en säng att sova i, rena lakan, vackra möbler, nya kläder och en välfylld kyl.
Men än viktigare – hon hade äntligen fått sällskap.
”Hon har verkligen blivit räddad från ett ensamt och förnedrande liv, hon har fått tillbaka sin värdighet och min avsikt är att hon ska få leva resten av sitt liv bekvämt och omgiven av kärlek”, skriver Lucy på Facebook.
Den här historien är så mycket större än Lucy och hennes granne. Det är ett underbart exempel på mänskligheten när den är som allra finast, och ett exempel på vilken enorm skillnad vi kan göra om vi hjälps åt tillsammans.
Dela vidare den här kraftfulla historien för att visa alla hur viktigt det är att vi bryr oss om våra äldre!