Kvinna överlevde inre ”halshuggning”

Modern medicin kan göra underverk, och få historier bevisar det mer än Megan Kings.

När Megan bara var 16 år gammal drabbades hon av en förödande skada under en fotbollsmatch som skulle förändra hennes liv för alltid. Nu är hon 35 år och berättar om hur ett sällsynt tillstånd och en ovanlig olycka ledde till ett skrämmande fall av inre halshuggning – och hur hon mot alla odds överlevde.

Medan fullständig halshuggning alltid är dödlig, är inre halshuggning – medicinskt känd som atlanto-occipital dislokation – en extremt farlig skada där skallen lossnar från ryggraden internt. Den har en 70-procentig dödlighet, enligt Real Clear Science.

Megans mardröm började när hon föll när hon hoppade efter bollen och skadade fotleden, ryggraden och musklerna i båda skulderbladen. Under åren genomgick hon 22 operationer, men läkarna kämpade för att förstå varför hennes kropp inte läkte.

Det är inre ”halshuggning”

År 2015 fick hon slutligen diagnosen hypermobilt Ehlers-Danlos syndrom (hEDS), ett sällsynt genetiskt tillstånd som påverkar kollagenproduktionen, vilket leder till instabilitet i lederna. Vissa personer med hEDS är otroligt flexibla, men för Megan hade tillståndet motsatt effekt – det låste hennes kropp i orörlighet.

När hennes tillstånd förvärrades genomgick Megan en akut nackoperation och placerades i en halo-brace, en stel ram som skruvades in i hennes skalle för att hålla huvudet på plats. Men när en läkare tog bort skenan för tidigt lossnade hennes skalle från ryggraden.

”Jag flög tillbaka min stol för att hindra gravitationen från att halshugga mig”, säger hon till The Daily Mail. ”Min neurokirurg var tvungen att hålla min skalle på plats med sina händer. Jag kunde inte stå upp. Min högra sida skakade okontrollerat. Det var en skräckupplevelse. Jag vaknade och kunde inte röra mitt huvud alls.”

Så mår Megan Kings idag

Efter den inre halshuggningen genomgick Megan ytterligare 15 operationer. I dag är hennes ryggrad helt sammanvuxen, från skallen till bäckenet, vilket gör att hon inte kan vrida eller luta huvudet åt något håll.
”Jag är bokstavligen en mänsklig staty”, säger hon. ”Min ryggrad rör sig inte alls. Men det betyder inte att jag har slutat leva.”

Otroligt nog har Megan, trots de enorma fysiska begränsningarna och två decennier av återhämtning, hittat sätt att återta delar av sitt gamla liv. Nyligen gjorde hon en triumferande återkomst till en bowlinghall – en plats som hon inte hade besökt sedan hon var tonåring.
”Jag bowlade fram en strike på mitt allra första försök”, berättade hon. ”Mina vänner skrek och klappade och hejade som galningar. De firade inte bara striken. De firade allt som jag har överlevt.”

Nu fokuserar Megan på att anpassa sig till sin ”nya kropp” och hela tiden upptäcka vad hon fortfarande är kapabel till. ”Det är inte lätt”, medger hon. ”Men jag blir alltid förvånad över vad jag fortfarande kan åstadkomma.”

LÄS MER

 

Läs mer om...