Varje kväll gick en äldre man med långsamma steg ut till samma gatuhörn i Phoenix, Arizona. Han tog hjälp av sin rullator och sitt gåstöd, som han sköt framför sig.
Han stannade alltid på samma ställe och sjönk ner i rullstolen. Gåstödet ställe han framför sig som ett bord. Sen plockade han försiktigt upp kopparmynt ur sin väska och försökte sälja dem till förbipasserande.
Så här satt han varje kväll tills månen gick upp. Då packade han ihop och försvann, för att sedan återkomma igen nästa dag.
Lisa Fandrich arbetar som personlig tränare i Phoenix och hon brukade se mannen sitta där vid gatuhörnet. Hon tyckte synd om honom, och kunde inte låta bli att fundera på varför han satt där.
En dag bestämde hon sig för att gå fram och prata med honom.
Lisa satte sig bredvid mannen och frågade vem han var och varför han satt där och sålde mynt varje kväll. Mannen berättade att han hette Paul Lomax och var 76 år gammal.
Paul hade varit gift med sin fru i 54 år och hade bott i Phoenix med henne i nästan fyra decennier. Men på äldre dar hade de fått väldigt dåligt med pengar, och levde nu bara på socialbidrag. De riskerade att förlora sitt hem om de inte kom ifatt med betalningarna.
Så därför gick han ut varje kväll och försökte sälja sin myntsamling. Han hoppades att de pengar han fick in skulle ge hans fru ett bättre och tryggare liv.
Lisa blev väldigt berörd av det Paul berättade, men oroade sig lite för honom. Det kan ju vara farligt för en så gammal man att sitta ensam i ett gatuhörn varje kväll.
Men Paul var inte rädd.
Lisa bestämde sig för att hon skulle hjälpa Paul på alla sätt honom kunde. Hon började med att köpa hans två favoritmynt och kramade honom hejdå.
Sedan gick hon hem och startade en insamlingssida på nätet där hon berättade Pauls historia. Det dröjde inte länge innan främlingar började skänka pengar till den gamle mannen och hans fru.
Lisa fortsatte att besöka Paul och gav honom alla bidrag som kom in via insamlingssidan. Det visade sig bli mycket pengar – hela 30 000 dollar (cirka 260 000 svenska kronor).
Paul och hans fru kunde behålla sitt hem.
Förutom pengar så kom det även in mängder med kärleksfulla kommentarer till Paul via insamlingssidan. Många berördes av vad han gjorde för sin fru och erbjöd sig att hjälpa det gamla paret.
Det har nu gått tre månader sedan Lisa pratade med Paul första gången. Än idag sitter han vid samma gatuhörn varje kväll, och Lisa hälsar på honom regelbundet. Hans hus är räddat och Paul har fått de pengar han behöver, men han sitter kvar ändå. Han gillar att prata med människorna som kommer förbi, och han har fått många nya vänner.
Vilken underbar historia! Tänk vilka underverk vi kan göra för våra medmänniskor om vi bara vågar gå fram och ta kontakt. Lisa är en förebild för mig och jag önskar att fler var lika godhjärtade som hon.
Vi måste ta hand om våra gamla! Dela gärna den här fina historien för att påminna andra om det.
Publicerad av Newsner familj