Efter att Pernilla lämnat sin kompis lägenhet för att gå hem en lördagkväll är det helt svart. När Pernilla vaknade upp bland ambulanspersonal fick hon veta att hon fått ett epilepsianfall, och att hon legat på marken utanför lägenhetshuset i fem timmar innan någon hjälpt henne.
– Gå alltid fram om du ser en person som ligger ner och kolla hur det är. Det kunde ha blivit min död om jag hade legat längre, säger Pernilla till Expressen.
Det var lördagen den 31 juli. 35-åriga Pernilla hade tillbringat kvällen hos sin bästa kompis, och strax innan klockan 23 tog hon på sig skorna för att gå hem.
Pernilla minns att hon tog hissen ner till bottenvåningen av kompisens lägenhetshus. Sedan gick hon ut genom porten. Efter det är minnet helt blankt.
Ingen ingrep
När Pernilla vaknar och återfår medvetandet är hon omgiven av ambulanspersonal. Klockan är då runt fyra på morgonen, vilket innebar att hon legat på marken i över fem timmar.
– Någon mer måste ha sett mig ligga där. I fem och en halv timme och att ingen ser mig, det är omöjligt, säger Pernilla till Expressen.
”Kanske trott att jag var ett fyllo”
Pernilla berättar att ambulanspersonalen trodde att hon var full, eftersom hon kräktes. Hon önskar att det pratas mer om sjukdomen epilepsi, då många saknar kunskap och därför inte förstår vad som händer, eller vad de ska göra.
Men oavsett orsak till att hon låg på marken den där natten så tycker Pernilla att människor som såg henne borde reagerat.
– Antagligen har de kanske trott att jag var ett fyllo, och att vi skiter i det. Men oavsett så tycker jag att man borde gå fram. För vad som helst kan ha hänt. Folk borde kolla en gång extra i stället för att bara strunta i det, säger Pernilla.
Söker efter de som räddade henne
Två personer som fanns på platsen när ambulanspersonalen kom var de som slog larm. Pernilla har ingen aning om vilka de är, men hoppas kunna hitta dem för att säga tack.
De var de enda som tog situationen på allvar när Pernilla var livlös.
– Jag vill så gärna komma i kontakt med dem, för att kunna tacka dem personligen. Att de verkligen larmade och hjälpte till. Att de gick fram. Det var guld värt för mig. Jag vet ju inte annars vad som skulle kunna ha hänt, säger Pernilla till Expressen.
Dela gärna, så kanske Pernilla hittar sina hjältar som hon vill tacka.