Att prata om ödets existens brukar oftast leda till delade åsikter. Men efter att ha läst den här historien är jag säker på att ödet finns.
För den 16-årige pojken Bob skulle en vanlig dag bytas ut mot någonting helt annat när han hittade en blå väska med en docka i på gatan.
Men när den började röra på sig sprang han hem – för att sedan återvända med sin mamma och påträffa den chockerande sanningen.
Det var en vanlig dag när 16-årige Bob Halstead skulle gå till skolan. Av någon anledning missade han sin skolbuss och hade inget annat val än att gå genom den kalla vintern till skolan.
Men på vägen dit skulle han påträffa någonting märkligt. På gatan låg en blå väska som någon verkade ha tappat. Ingen fanns i närheten och Bob bestämde sig för att öppna den för att få reda på innehållet. I den låg en liten docka, och till en början reagerade han inte. Inte förrän den började röra på sig.
Chockad sprang Bob tillbaka hem till sin mamma och tillsammans gick de tillbaka till väskan. Det var då mamman insåg det fruktansvärda. Det var inte en docka som låg i väskan. Det var en liten nyfödd bebis som fortfarande hade navelsträngen kvar.
De tog den lilla bebisen till ett sjukhus i närheten där den döptes till ”lilla Susan”. Ett år senare adopterades hon bort och fick växa upp i ett kärleksfullt hem. Men hennes resa hade bara börjat.
När hon blev äldre och fick höra om sitt tidigare öde insåg hon att det var någon hon behövde tacka. Med hjälp av sociala medier lyckades hon till slut leta upp en Bob Halstead, som fortfarande bodde i samma område.
Bara några mil därifrån hade Susan bildat sin egen familj och en dag skulle hon få den möjligheten hon så många år hade väntat på. Att få tacka personen som räddade hennes liv.
Tårfylld återförening
Halstead, tillsammans med sin nu 93-åriga mamma, bestämde sig för att träffa Susan precis på den platsen de hittat henne 50 år tidigare. Tusentals tankar flög genom hennes huvud medan hon väntade på att få träffa Bob och hans mamma – och deras möte blev tårfyllt och vackert.
Men Susan hade fortfarande en sak kvar. Hon ville hitta sina biologiska föräldrar som mest troligt lämnat henne där på trottoaren. Hon säger själv till Long Island News att hon inte känner något agg mot sina föräldrar för det beslut de tog. Kanske hade hennes liv sett annorlunda ut om de inte lämnat henne där. Men tack vare Bob och hans mamma hade hon nu fått ett lyckligt liv.
Med en familj, jobb som sjuksköterska och ett öde som bevisat sig vara förbluffande vackert.
