När jag var på väg hem från jobbet i tisdags blev jag vittne till något hemskt vid Rådmansgatans tunnelbanestation i Stockholm. Men jag såg också ett otroligt mod, empati och medmänsklighet.
Klockan var stax efter sju och många var säkert precis som jag trötta och längtade hem till familjen och kanske en god middag. När man åker tunnelbana varje dag hamnar man ofta i sin egen värld. Man tittar ner i mobilen, lyssnar på musik och ser inte på andra resenärer. Man pratar väldigt sällan med någon.
Men just den här tisdagen hände något som rubbade vardagen för en grupp människor. En man blev plötsligt medvetslös och föll ned på spåret där han sedan blev liggande rakt över rälsen.
Jag, och många andra, fick panik. Det var en minut kvar tills nästa tåg skulle komma. Men alla som har åkt med SL vet att en minut kan betyda 3 minuter – eller 3 sekunder. Mannen låg orörlig på rälsen.
Men då hände något otroligt fint. Främmande människor började samarbeta för att rädda denna man. En kvinna sprang upp till spärrvakten för att stoppa tåget, samtidigt som några andra hoppade ner för att lyfta upp honom. De riskerade sina liv för att rädda en främling.
Det tog bara några sekunder, sen var mannen uppe på perrongen igen. Nu var inte middagen som väntade där hemma så viktig längre, alla släppte fokus på sina mobiltelefoner och böjde sig istället över mannen med oroliga blickar. En grupp på 7-8 personer stannade kvar runt honom, knäppte upp hans jacka, la honom på sidan och ringde efter en ambulans. En kvinna la en tröstande hand på den medvetslösa mannens arm.
Det hela var över på några minuter. Ambulansen kom och hämtade mannen och den lilla gruppen människor splittrades och återgick till sin vardag. De hade precis räddat en främmande människas liv, ändå kommer det inte bli några rubriker i tidningarna om deras insats.
Men jag tycker att dessa vardagshjältar förtjänar att hyllas! Om alla var lika osjälviska och modiga som de var så skulle världen vara en bättre plats att leva på.
Tack för att ni ställde upp och räddade denna man. Jag hoppas verkligen att det gick bra för honom!
/Anna på Newsner
Publicerad av Newsner familj, gilla gärna